Karel ten Haaf

Boken Ulrike Meinhof

Otto van de Haars biografi över Ulrike Meinhof (1934-1976) gör två saker pinsamt tydliga. Den västtyska staten behandlade sannerligen inte de fängslade medlemmarna i Röda Arméfraktionen (RAF) med några silkesvantar. Och RAF:s aktioner bestod främst i att få 'sitt eget folk' ut ur fängelserna. Om det första har det skrivits en hel del, om det senare är van de Haars bok en av de sällsynta och därför värd sin uppmärksamhet.

Otto van de Haar. Ulrike Meinhof. Terroriste voor en betere wereld. [Ulrike Meinhof. Terroristen för en bättre värld]. Soesterberg: Uitgeverij Aspekt, 2012. -248 sid.

Van de Haar skissar i sin biografi, på ett lättläst sätt, hur Meinhofs tänkande utvecklade sig. (1) Det klargör varför hennes val att ta till vapen blir både begripligt och logiskt. För hennes beslut 1971, medan hon ännu arbetade som journalist för vänstertidskriften Konkret att gå under jorden och påbörja den beväpnade kampen, var noga övertänkt.

Meinhof publicerade redan 1964 ett inlägg “Zum 20 juli”. (2) I det tar hon upp generalernas motiv till attentatet på Adolf Hitler den 20 juli 1944. Hennes inlägg var i sig både förståerligt och nödvändigt, för i dåtidens Västttyskland såg det stora flertalet tyskar Claus von Stauffenbergs och hans medsvurnas attentat inte som ett motståndsdåd att vara stolt över utan som ren och skär landsförräderi. Men Meinhofs redogörelse tar på intet sätt upp det viktiga faktumet att de aristokratiska herrarna ingalunda var för att upprätta någon demokrati utan för en auktoritär stat.

Otto van de Haar skriver: “För Ulrike Meinhof ställde von Stauffenbergs dåd, allt vad som socialdemokraterna, kommunisterna, studenterna, fackföreningarna och de kristna hade gjort, i skuggan ...” Meinhofs beundran, av von Stauffenberg och hans sammansvurna i jämnförelse med vänstern, är mycket anmärkningsvärt. Hennes avgörande kriterium är entydigt: allt offentligt uppträdande ska vara handling. Hon tar således inte upp frågan om handlingen bör ha någon chans att lyckas eller inte.”

1967 hade Meinhof börjat sätta frågetecken vid nyttan av demonstrationer när kriget i Vietnam, som Västtyskland stödde, ändå bara fortsatte. Och hon gick ännu ett steg längre i sin logik; om demonstranterna inte lyckas stoppa kriget då är de själva medpliktiga till att kriget fortsätter. Van de Haar skriver “Denna burdusa slutsats påvisar hur Meinhof redan i slutet på 1967 hade utvecklats i en riktning som valde direkt aktion framför ord.”

Meinhof är 1970 med vid fritagningen av Andreas Baader ur fängelset. Men efter aktionen hävdar hon att hon inget visste – det var för att hon skulle kunna fortsätta sitt arbete på Konkret. Men Meinhof är i realiteten lika delaktig som Baader och de andra till RAF:s aktioner och hon tvingas att allt mera leva underjordiskt.

RAF genomförde under sin tid attentat med politiska förtecken såsom det mot Springerkoncernen, som bl.a. utgav högertidningen Bild, och mot amerikanska militära inrättningar. 1971 spred RAF Meinhofs text “Konceptet stadsgerilla”. (3) Men den mesta tiden använde RAF till att försöka få sina fängslade medlemmar fria. Ulrike Meinhof själv fängslades 1972 och hon kom att vandra ett lidandes väg i Stammheimfängelset till 1976 då hon hängde sig i cellen, efter att ha kommit till vägs ände. (4)

Läsningen av van de Haars biografi Ulrike Meinhof väcker både ilska och bedrövelse. Ilska över den omänskliga behandling som RAF-medlemmarna gavs i fängelserna. Men det är framförallt sorgligt att se hur unga människor, som vill ändra på en orättfärdig fördelning av makt och rikedom, främst – och till syvende och sisdt – är så självupptagna med den egna gruppen. Det visar på tragiken av att välja taktiken “individuell terror” istället för massaktioner. (5)

Noter

(1) Se Otto van de Haars & Alex de Jongs recension 'Ulrike Meinhof – en biografi' av Jutta Ditfurths bok med samma namn utgiven på Bonnier 2008. På marxistarkiv under Europa/Tyskland/Recensioner.

(2) 'Zum 20 juli' publicerades i tidskriften Konkret nr 7/8 1964. För Meinhofs samtliga alster se Jutta Ditfurth. Ulrike Meinhof: Bücher, Beiträge, Rundfunksendungen und TV-Beiträge (2007). Finns på internet.

(3) 'Konceptet stadsgerilla' finns i [Bo Cavefors (red.)] RAF: texter. Lund/ Cavefors, 1977. -520 sid., eller på http://motkraft.net/temasidor/ … / tema_konceptet_stadsgerilla …

(4) Se Alex de Jongs recension 'Det meningslösa våldet i filmen Baader Meinhof-komplexet' (2008). På marxistarkiv under Europa/Tyskland/Recensioner.

(5) Se exempelvis två artiklar av Leo Trotskij; 'Om terrorism' (1911) och 'Individuell terror och massterror' (1936) på marxistarkiv under Klassiker/Trotskij

De Socialist (Amsterdam) nr 257 (13 september 2013). (Översättning och noter Per-Erik Wentus.)