Boken Gott hat hohe Nebenkosten

Kyrkan i stråkastarljuset

I Tyskland arbetar 1,3 miljoner människor inom den evangelisk-lutherska och katolska kyrkans olika inrättningar. De är därmed den största “arbetsgivaren” efter staten inom det sociala.

Eva Müller. Gott hat hohe Nebenkosten [Gud har stora extrakostnader]. Köln: Verlag Kiepenheuer & Witsch, 2013. -190 sid.

Med dessa sina inrättningar, från daghem till ålderdomshem, är det kyrkorna, som de facto, behärskar marknaden. På landsbygden utanför de stora städerna innehar de så gott som monopol.

Skenhelighet

De anställda på dessa inrättningar har varken strejkrätt eller rätten att välja fackliga företrädare. Lagen om fri församlingsrätt gäller således inte kyrkan och dess inrättningar. Likaså gäller inte lagen om “arbetstagares” likabehandling. Därmed kan de kyrkliga inrättningarna vidmakthålla religionstillhörlighet som ett anställningskrav. Och barn med den rätta tron ges företräde vid ansökningar till daghem och skolor.

Dessutom kräver den katolska kyrkan att deras anställda i sitt liv underordnar sig kyrkan sexmoral. För att efter en skilsmässa få leva tillsammans med en ny partner i en gemensam lägenhet måste de först gifta sig. Att leva tillsammans med en tidigare skild person, att ha ett homosexuellt partnerskap eller att offentligen bejaka något om homosexualitet, abort, konstbefruktning är grund för avskedande.

Skattepengar

År 2010 gick 325 000 människor ur de kristna kyrkorna. 34 procent av alla tyskar ser sig som konfessionslösa. Bland dem mellan 20 och 30 år är endast omkring hälften medlem i någon kristen kyrka. Men antalet kristna daghem och skolor samt kyrkliga sociala inrättningar ökar ändå.

Vad än företrädare för kyrkorna säger, är det ett faktum att dessa kyrkligt sociala inrättningar finansieras till närapå 100 procent av staten och privata gåvor och inte genom någon kyrkoskatt som medlemmarna stod för.

Lönedumpning.

De anställda i de evangelisk-lutherska sociala inrättningarna är när det gäller deras arbete inte underställda samma stränga reglementering som avkrävs deras privatliv. Istället använder inrättningarna sin kyrkliga frihet från lagarna till att bedriva lönedumpning. Eva Müller redogör för hur denna rättsliga konstruktion möjliggör för de kyrkliga inrättningarna att lagligen idka sin priviligierade verksamhet. Något som den svansviftande hållningen som riksdagspartierna intar endast befrämjar. Hon berättar om hur människor pga denna kyrkorätt, som inneburit förföljelse och offentlig exponering, har brutit mer människor. Ett exempel, som hon ger, är hur föräldrarna bemöttes när de kämpade mot att lärarinnan i barnens daghem skulle avskedas.

Boken Gott hat hohe Nedenkosten och den omfattande debatt den har förorsakat i tyska media har starkt bidragit till att “kyrkan” satts under strålkastarljuset. Eva Müller själv har dragit konsekvenserna av sina efterforskningar och lämnat den katolska kyrkan.

Avanti (Duisburg) nr 203, 12 maj 2013. Redigerad översättning Per-Erik Wentus.