Recension ur Internationalen maj 2009

Bödlar och offer

I bödlarnas fotspår. Massavrättningar och terror i finska inbördeskriget 1918

Författare: Aapo Roselius, Leopard Förlag 2009

Mer än nittio år efter det finska inbördeskriget väcker ämnet fortfarande stort intresse och mycken debatt. Av den officiella, borgerliga, bilden av inbördeskriget – som ett finländskt frihetskrig mot den ryska dominansen – finns idag inte mycket kvar. Tvärtom är det bilden av ett kort, men rasande, klasskrig, där den finska överklassen med hjälp av självägande bönder krossade den socialistiska arbetarrörelsen, som nu alltmer befästs.

Aapo Roselius bok I bödlarnas fotspår är en krass genomgång av de omfattande massavrättningar som genomfördes, dels i krigets slutskede, men framför allt efter det att kriget slutat med de tyska interventionstruppernas och den vita arméns seger i maj 1918.

Redan under krigets inledningsskede hade de vitas överbefälhavare Mannerheim utfärdat en order som i praktiken gav straffrihet för mord på röda.

Massavrättningar av tillfångatagna röda blev ett stående inslag och statistiken ger vid handen att mellan fem och sex tusen avrättades under själva kriget. Men den stora slakten inföll efter att kriget officiellt avslutats i maj 1918. I Finland upprättades de första riktiga koncentrationslägren på europeisk mark. Ett av de värsta låg på Sveaborg, en försvarsanläggning vid inloppet till Helsingfors (idag en av stadens större turistattraktioner), ett annat i de gamla kasernerna i Ekenäs.

Minst tio tusen människor avrättades, eller dog av svält eller sjukdomar.

Den vita sidans president, Svinhufvud, utfärdade den 7 december 1918 ett annat dekret som i praktiken innebar straffrihet för mördarna.

Roselius går också igenom ett antal av de mord som vita genomförde i byar och städer som aldrig kontrollerats av den röda sidan.

Dessutom får vi följa några av mördarna i deras karriär omedelbart efter kriget. Många fortsatte till Estland och deltog i kriget mot bolsjevikerna där, liksom i de olika inofficiella krigsföretag som genomfördes mot sovjetmakten i Ryssland.

Vad som däremot inte tas upp i boken, är den effekt som den vita terrorn i Finland fick på utvecklingen i den unga Sovjetstaten. I samband med bolsjevikernas maktövertagande i november 1917 skickades många av den gamla tsarregimens generaler hem efter att de fått gå ed på att inte motarbeta revolutionen. Alla hade inte samma tur; många av den gamla arméns befäl dödades av revolutionära soldater. Men den officiella politiken från Lenin, Trotskij och de andra bolsjevikledarna, var snarare naiv än blodtörstig.

Men i takt med att inbördeskriget tog fart och de utländska interventionerna eskalerade, och med erfarenheterna från den vita terrorn i Finland, instiftades den Röda terrorn av bolsjevikledarna.

I bödlarnas fotspår är en bok som mycket övertygande dödar myten om ”frihetskriget” och visar på den nakna brutaliteten i det finska klasskriget.

Göran Kärrman