Kommunistiskt motstånd i Nazist-Tyskland

Boken om det kommunistiska motståndet i Nazist-Tyskland av den brittiske historikern Allan Merson kom ut i Storbritannien 1985 och ett år senare i USA. Men först 1999 kom den ut på tyska.

Merson, Allan. Kommunistischer Widerstand in Nazideutschland. Bonn: Pahl-Rugenstein, 1999. -310 s.
- Communist Resistance in Nazi Germany. London: Lawrence & Wishart, 1985. -372 s.
 
Inget tyskt förlag har velat ge ut den. I det gamla Västtyskland var forskningen om motståndet mot nazismen fixerad vid bombattentatet mot Hitler den 20 juli 1944 och vid det motstånd som en del konservativa politiker stod för. Det kommunistiska motståndet gavs, under det kalla kriget med sina teorier om totalitarism, föga uppmärksamhet. I Östtyskland åter ljöd standadiserade hjältevisor över det tyska kommunistpartiet (KPD) och dess anti-fascism.

Med Mersons bok har således ett vitt fält i vår kunskap om anti-fascismen täppts till. Det är tids nog, för det har inte publiserats något översiktverk över det kommunistiska motståndet i Tyskland på länge. Det enda som funnits är en regional studie över motståndet i Rhenlandet och Westfalen av Detlev Peukert.
Mersons bok börjar med en kort genomgång av KPDs utveckling från 1918 till 1933. Redan här presenterar författaren en mångfacetterad bild av KPD, som ett revolutionärt parti, för vilket han känner sympati utan att för den skull överse med dess fel eller försköna det. Och Merson behåller denna syn boken igenom. Han ger de kommunistiska motståndskämparna deras historiska rätt till det mänskliga mod och offervilja, som de i jämförelse med andra politiska inriktningar var de första och främsta att lägga i dagen.

Han överser inte med de felbeslut som partiledningen tog under illegaliten. Isynnerhet den sekteristiska hållningen gentemot andra anti-fascister, som KPD övergav först 1935. Men han tiger inte heller med hur socialdemokratin å sin sida förde en inskränkt antikommunistisk politik.
Den enda allvarliga bristen i boken är att Merson inte närmare undersöker i vilken grad Sovjetunionens dvs Josef Stalins utrikespolitik påverkade den Kommunistiska  Internationalen och därmed KPD. Det blir mycket tydligt i kapitlet där han behandlar 1939 års sovjetiska-tyska icke-angeppsavtal - Molotov-Ribbentropp pakten. Merson upprepar här den gamla stalinistpropagandan att pakten skulle ha varit ett politiskt mästardrag av Stalin, som förhindrade att Sovjet överfölls gemensamt av västmakterna och Tyskland. Han nämner följakligen inte heller att tyska anti-fascister som flytt till Sovjet i och med pakten överlämnades av de sovjetiska myndigheterna tillbaka till nazisterna.

Trots bristerna är dock Mersons bok en givande inledning till det kommunistiska motståndets historia i Nazist-Tyskland. Boken är infallsrik och klart skriven. Och mot slutet blir det tydligt vad läsaren anat, vad det betydde att leva under nazisterna.

Det återstår att klargöra vad stalinismen i praktiken betydde för det antifascistiska motståndet i Tyskland. Men en kritik av de stalinistiska felen och brotten ska aldrig leda till att den personliga integriteten och den offervilja som KPD medlemmarna uppvisade ifrågasätts. Eller med författaren Arno Lustigers ord “...redan i och med antalet offer som kommunisterna stod för, är och förblir de den tyska motståndsrörelsens hjältar”

 Andreas Bodden