Fostran till hat - fascismen i Europa

“I flera avseenden uttryckte Hitler endast genomsnittstyskens föreställningar. Här ligger en del av svaret för det Tredje riket förborget” och “Inte helt utan grund.. ses det fascistiska systemet av dess anhängare som den förföljda nationens försvar” står det i inledningen till Jerzy W Borejszas bok om de fascistiska systemen i Europa.

Borejsza, Jerzy W. Schulen des Hasses. Faschistische Systeme in Europa. Frankfurt a.M.: Fischer Taschenbuch Verlag, 1999. -320 s.

Borejsza räknas som en av de kunnigaste i ämnet fascism. Han föddes i Warszawa 1935, är professor i historia vid den polska Vetenskapsakademin och vid Warszawas universitet. Borejsza har bedrivit omfattande arkivstudier i Sovjet, Tyskland, Italien, Frankrike och i de flesta mellan- och östeuropeiska länderna. Han har föreläst om fascismen vid flera universitet i Europa.

Italien inget undantag

Fascismen var den värsta tidsepok vi haft i Europa under 1900-talet. Den var ett utbrott i våld som saknar motstycke i historien. Mordet på miljoner judar, det brutala förföljandet av alla annorlundatänkande och ett blodigt krig med oräkneliga miljontals offer ingår i bokslutet.

Men Borejsza visar i sin bok inte endast på det som kännetecknar fascismen i allmänhet, han går igenom utvecklingen i de olika europeiska länder där vi haft fascistiska, auktoritära, totalitära och diktatoriska regeringar och rörelser. Han redogör för de senaste forskningsresultaten och vänder sig mot den utbredda föreställningen att den italienska fascismen inte skulle ha stått för likadana massmord som den tyska nazismen. “Det är först nyligen med publikationen av Angelo Del Bocas forskning som den offentliga rasismen och massavrättningarna som från och med 1936 skedde i Etiopien, åter kommit fram i dagsljuset. Mussolinis instruktioner och marskalk Grazianis rapporter från Addis Abeba där formuleringar som “fullständig eliminering” finns, visar tydligt på att den italienska fascismen ingalunda gick fri från brottsliga massmord.” skriver Borejsza och tillägger “Dessutom är deras förbrytelser i de erövrade områdena i Albanien, Grekland och Jugoslavien långifrån obekanta”.

Totalitarism

Boken består även av en del där författaren går igenom fascismens uppkomst och utveckling. Borejsza påvisar det som varit gemensamt för fascismen liksom på trender. En del av boken viger han åt vad som skilt fascismen, nationalismen och bolsjevismen från varandra och han ställer frågan om rörelserna kan sammanfattas i begreppet totalitarism.

Borejsza hävdar att likheter som setts som gemensamma för den italienska fascismen, nationalsocialismen, bolsjevismen och stalinismen för det mesta varit efterhandskonstruktioner. Bolsjevismen avgränsar Borejsza till att omfatta tiden från Oktoberrevolutionen fram till Josef Stalins maktövertag 1928.

Om de gamla bolsjevikerna och Vladimir Lenin skriver Borejsza “...för dem och för honom framstod giljotinen efter nederlaget 1794, galgen där Lenins bror hängdes på kejsar Alexander IIIs order och eländet som arbetarna vid floden Lena fick genomlida, som ett framtida öde... Erfarenheterna från det ryska revolutionsförsöket 1905 hade lärt Lenin och hela generationen gamla bolsjeviker att ett nederlag var liktydigt med döden. Det är dessa historiska erfarenheter som utgör rötterna till bolsjevikernas terror”.

Och Borejsza understryker “Lenins och Trotskijs generation stod för en internationell maktomvälvning, en permanent revolution, en kamp mot nationalism och rasism och för att förverkliga de gamla parollerna om en social jämnlikhet från 1800-talets socialism”.

Fascismen återkomst

Borejsza ställer sig frågan om fascismen idag. “Vid 1900-talets slut ser det inte ut som om fascismens tid för alltid var överstånden. Och menar jag inte den vanliga föreställningen att allt återupprepar sig, något som historiker ibland själva hemfaller åt. Utan jag ser, i länder som tillhört Jugoslavien, en utveckling av monolitiska, blodsrelaterade och likartade rörelser... som med nationalistiska massmobiliseringar, där rasism och folkmord ingår som lösning, en brutalisering av livet som närmar sig det vad fascismen är”.

När man läser Schulen des Hasses blir det tydligt hur utplattad begreppet fascism har använts i dagligt tal, och det gäller ingalunda enbart vänsterns bruk av den.

Boken är inte endast ett vetenskapligt verk, den är mer en historiebok om vårt århundrade till idag. “1800-talet var demokratins, framstegens och hoppet om den mänskliga utvecklings tid. Med 1900-talet avslutas ett århundrade av totalitarism och teknologiska revolutioner, då den teknologiska revolutionen hjälpt totalitarismen i dess förintelseverk. Ska 2000-talet bli århundradet då förintelsen sker?”

Hans Peiffer

Översättning Per-Erik Wentus. Sozialischtiche Zeitung (Köln)