"Det är väl inte så konstigt. Med alla jävla invandrare som finns där."
"Det är väl inte så konstigt. Med alla jävla invandrare som finns där! [...] Vadå, här bland vänner är det väl inga problem att säga vad man tycker?"
Kommentaren fälldes när siffrorna kom upp på valnatten och som avslöjade att Sverigedemokraterna gjort ett rekordval i Landskrona. Men yttrandet kom inte från en sverigedemokrat som för ett ögonblick kände sig befriad ifrån den polityr som partiet tvingas visa upp inför allmänheten, utan istället av moderaten Bengt Hansson, vice ordförande i kommunfullmäktige i Vellinge. Den förvånade Hansson hade uppenbarligen inte klart för sig att i den exklusiva skaran satt inte bara Vellingemoderater, utan även en journalist ifrån Sydsvenska Dagbladet...
Det finns ett syrligt skämt i Skåne, där man frågar sig varför Sverigedemokraterna aldrig fått fäste i Vellinge kommun. Svaret är enkelt: varför skulle de det, när Vellingemoderaterna finns!
Vellinge har ett helt enastående rekord: ända sedan 1980-talet har man konsekvent vägrat att träffa avtal med Migrationsverket och dess föregångare. Men medan Sven-Olle Olsson och det blivande Sjöbopartiet - följt av andra lokala varianter av kverulantisk höger (Skånepartiet, Centrumdemokraterna i Svalöv, alla lokala varianter av Kommunens Väl, etc.) det snabbt utdöda Ny Demokrati och slutligen Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna och ännu mera extrema högerpartier - valde att konstant framställa invandrarna som ett fientligt sjukdomsvirus i den rena och sunda svenska samhällskroppen, så har moderaterna i Vellinge utåt visat sig vara formidabla paragrafryttare: så länge man inte är tvingad att skriva på ett avtal med Migrationsverket om ett mottagande av flyktingar, så kommer man inte heller att göra detta.
Strikt legalistiskt
Vellingemoderaternas argumentation utåt har också hela tiden hållit sig strikt inom det legalistiska och den borgerliga anständighetens gränser, vilket samtidigt säger mycket om hur det kapitalistiska svenska samhället är funtat. Först och främst har man betonat, att invandringen är en uppgift för staten och inte för kommunerna, samt att de statliga bidragen till kommunerna för de flyktingar som man tar emot inte täcker alla kostnader som man kommer att få. Vilket naturligtvis alltid är riktigt, eftersom det beror på hur man väljer att räkna.
Men ett annan viktigt argument har alltid varit, att Vellinge inte har några lediga bostäder. Det ligger nämligen inte i kommunens intresse - enligt den moderata tolkningen - att bygga lägenheter. Underförstått finns här heller inte plats i Vellinge kommun för andra socialt underprivilegierade och svaga grupper som inte har råd med lyxvillor i mångmiljonklassen, alltså vanliga arbetare och löntagare med låga eller medelstora inkomster, ensamstående föräldrar, arbetslösa, förtidspensionärer, fattigpensionärer, ungdomar utan rika föräldrar, samt naturligtvis invandrare utan medhavd stor förmögenhet. För säkerligen hade till och med Osama bin Laden och Saddam Hussein kunnat bli synnerligen respektabla Vellingebor, om de bara hade visat lite god vilja och flytt med hela statskassan i kappsäcken, istället för att bli indragna i ett hopplöst krig med USA!
Exklusivt ghetto
Vellingehögerns målmedvetna och framgångsrika "affärsidé" om att göra kommunen till ett exklusivt ghetto för de mycket rika (eller sådana som inbillar sig att de kommer att bli detta, i fall de stöder högern) har dock inte gjort Vellinge till någon paria i Skåne, tvärtom försöker fler och fler göra om sin egen kommun till ett "Vellinge light", där främst Lomma kommit väldigt långt på vägen, men det finns fler av Malmös, Lunds och Helsingborgs kranskommuner som ligger långt framme.
Mer eller mindre exklusiva villaområden dyker därför numera upp överallt i de flesta skånska kommuner, vilket som bieffekt har gjort att allt mera av den goda skånska jorden - som är bland den allra bästa i världen för livsmedelsodling - ödeläggs på grund av den omfattande villabebyggelsen. Detta för att man framgångsrikt ska kunna konkurrera om en i grund och botten mycket begränsad skara privilegierade människor.
För de som inte är intresserade av villor har många kommuner byggt exklusiva lägenheter, alltså sådana där hyrorna ligger på över 20 000 kronor i månaden. Mest känt är Turning Torso, men i såväl Malmö, Landskrona som Helsingborg har man byggt exklusiva flerfamiljsbostäder i hamnområdena. Kustområdena i väst och syd har dessutom blivit extra attraktiva och därmed också offer för allt mera exklusiva villor samt naturligtvis för golfbanor. Dessa tendenser i byggandet märks alltså inte bara i moderatstyrda kommuner, utan även i många socialdemokratiskt styrda.
Inga lediga lägenheter
Men i motsats till de hallucinationer som många skånska kommunpolitiker lider av, är inte alla skåningar stenrika oljeschejker. Medan det är högkonjunktur för villabyggandet, så släpar byggandet av hyreslägenheter efter. När de skånska kommunerna tillfrågades om de kunde ta emot några flyktingar, så sa väldigt många nej - vi har inga lediga bostäder! Vilket naturligtvis bara kan innebära en sak, att de saknar lägenheter även för andra svaga och underprivilegierade grupper...
På samma sätt hamnar alla andra stora viktiga problem i Skåne, som fortsatt stor arbetslöshet, stora mängder socialbidragstagare, den diskriminering som invandrare de facto utsätts för, den omfattande rasism som finns utbredd på gräsrotsnivå, grov och omfattande brottslighet, vare sig den är rent inhemsk eller har internationell anknytning, etc. i strykklass. Detta eftersom många kommuner vill framstå som uttalade så kallade tillväxtkommuner - alltså sådan där Dagens Industri, Svenskt Näringsliv, Timbro eller andra megafoner för storfinansen kan göra positiva skattningar av företagsklimatet, skattetrycket, privatiseringsviljan och liknande - och detta gäller inte bara för borgerligt styrda sådana.
Återvändsgränd
Sverigedemokraternas väldiga framgångar i Skåne och Blekinge har satt igång en nödvändig analysprocess, men tyvärr verkar den redan nu hamna i en återvändsgränd på vissa håll. I Flamman framför Daniel Poohl från Expo den gamla slitna teorin om Skånes historiska arv:
"Utan tvekan spelar det historiska arvet roll. Det gäller alla partier, att det finns speciella fästen där de är stora. På flera platser där nazisterna var stora under 1930-talet har nu Sverigedemokraterna gått fram."
Den här teorin har varit mycket populär, allt sedan Sverige drabbades av chocken med folkomröstningen i Sjöbo år 1988. En sådan extraordinär sak som en stark, offentlig, rasistisk opinion kunde ju bara bero på en sak: att Sjöbo var bärare av en stark och levande nazistisk tradition. Lik förbannat är den här teorin helt uppåt väggarna.
Att Sjöbo köping på 1930-talet var en typisk bruksort, där socialdemokraterna hade 2/3-dels majoritet, medan salongsnazisterna i Sveriges Nationella Förbund bara hade ett enstaka mandat, att den ökända grupp organiserade nazister som marscherade i uniform och ritade koncentrationsläger på den tiden bara betraktades som kufar och dessutom inte bodde i själva köpingen, eller att ingen någonsin påvisade att Sven-Olle Olsson i barndomen hade varit medlem i något nazistparti, tog man aldrig hänsyn till. Samma brist på empiriska bevis uppvisar man på nytt, när det gäller Sverigedemokraterna.
Meningslös teori
Eftersom Sverigedemokraterna nu tog mandat i alla skånska kommuner, inklusive i sådana där man inte ställde upp några kandidater, blir teorin om Skånes historiska arv i bästa fall helt meningslös och i värsta fall att man får en fullständigt skev bild av såväl Skånes historia som dess nutida verklighet. För man ska också komma ihåg, att det starkaste fästet Skåne för de gamla nazisterna var i Skanör-Falsterbo - som alltså numera ingår i Vellinge kommun, den enda skånska kommun där SD inte fick något mandat!
Ska man leta efter grunden till Sverigedemokraternas framgångar ska man inte göra detta i en mytologisk historieskrivning, utan i dagens reellt existerande Skåne. Alltså där konkurrensen om höginkomsttagarna – ”invånare med god skattekraft”, som det heter på borgerlig svenska - är stenhård mellan de skånska kommunerna, medan problemen som de socialt underprivilegierade, svaga och diskriminerade människorna drabbas av hamnar i strykklass: människor, som är lätta byten för Sverigedemokraternas sociala demagogi.
Soffliggare gick och röstade på SD
Valdeltagandet ökade i år. När forskarna väl är färdiga med sina analyser kommer det säkerligen fram, att detta i hög grad berodde på att många tidigare soffliggare tog sin säng och gick för att rösta på SD.
För ser man enbart från en skånsk kommunalpolitisk horisont, så upplevs skillnaderna mellan de båda blocken ofta inte lika stark som på riksplanet. Sverigedemokraterna fick redan i förra valet en stark ställning i många skånska kommuner, ibland rent av som vågmästare. Detta ledde till att socialdemokraterna ofta gjorde valtekniska överenskommelser med borgerligheten, för att förhindra att SD skulle få några centrala kommunala poster.
Detta är ju naturligtvis högst legitimt. Men i många fall har det gått ännu längre, så att det förekommit ett politiskt samarbete över blockgränserna, ofta då på rent principlös grund. I t.ex. Svalöv har socialdemokraterna samregerat med moderaterna - och detta ledde till en större tillbakagång för SAP, medan SD samtidigt gjorde ett rekordval och tredubblade sina röster. I detta läge, då skillnaderna mellan partierna på basplanet kan upplevas som marginella, då framstår naturligtvis SD som ett synnerligen tydligt alternativ.
John Andersson
Socialistiskt Alternativ 260906