Israel-Palestina-konflikten – en inledning
Phyllis Bennis. Understanding the Palestinian - Israeli Conflict. A Primer. Northampton/Mass.: Olive Branch Press, 2007. -196 sid.
Phyllis Bennis är amerikanska. Hon har en statsvetenskaplig skolning och har under många år arbetat som journalist. Bennis är känd som en insiktsfull kritiker av senare års amerikanska utrikespolitik [1]. Även om hon skrivit mycket om Mellanöstern är detta hennes första bok om just Israel-Palestina konflikten. Hon kallar den en "primer" vilket ska förstås som en inledning eller en guidebok. Väl att märka att boken är skriven för amerikansk publik och frågorna kan för en europé ibland förefalla lite utanför. Men det har naturligtvis ingen betydelse för förståelsen.
Understanding the Palestinian-Israeli Conflict är mycket pedagogiskt uppställd, närapå som en lärobok. Bennis ger korta koncisa svar på de flest förekommande frågorna - ett nittiotal - om konflikten. Boken är indelad i fem kapitel. De är; den rådande Mellanösternkrisen och USA:s, FN:s, EU:s och de arabiska staternas roll i den, Israel-Palestina konfliktens nyare historia och en tillbakablick på konfliktens uppkomst och vad framtiden kan tänkas medföra. Låt oss först ta de två viktigaste frågorna om Israels och USA:s roll, innan vi låter Bennis svara på vad framtiden kan innebära.
Israel och USA i Mellanöstern.
"Hur ser Israel på sin roll i Mellanöstern? De sionistiska ledarna fostrade medvetet, redan före staten Israels uppkomst, fram en israelisk identitet, som i allt var inriktad på Europa och Västvärlden. Till en del var valet taktiskt betingat för att erhålla stöd från kolonialmakterna ... men den var också en återspegling av de sionistiska ledarnas egen världsåskådning. För de judiska kolonisterna hade snarare känt sig mera hemma i städer som Paris, London eller New York än vad de gjorde i de jordbrukskolonier de kom till i Palestina ... "
"Under det kalla kriget valde Israel sida, som allierad åt USA:s militärstrategiska beslutsfattare. Dåtida syrliga påpekanden om Israel som USA:s 51:a delstat uttryckte i alla händelser det nära samband som fanns mellan USA och Israel. För Washington gällde samarbetet enbart egna strategiska överväganden utifrån det kalla kriget. För i USA rådde uppfattningen att "Israel är som vi", och i det låg det något mer än en rå rasism. Det var ett uttänkt val att behandla Israel åtskilt från sina grannar. För hur nära än våra relationer har varit med Egypten och Saudiarabien har uppfattningen i Washington alltid varit: de är och förblir araber, israelerna är som vi. Och i Israel befordrar regeringskretsar och andra inflytelserika grupper denna rasistiska hållning. Ironin i det hela är att allt fler judar som själva härstammar från Mellanösternländerna - mizracher - [2] har anammat åskådningen. Dvs en kombination av rasism och historia, försäkrar att de vithyade europeiska judarnas ättlingar - gruppen azkenaser - vidmakthåller greppet om regeringen, näringslivet och kulturen. För den amerikanska regeringen och affärskretsarna är detta så mycket bättre, då de vet hur att umgås med europeer men inte med araber ... "
"Hur stöder USA Israel? USA:s stöd åt Israel tar sig olika former, från finansiella, militära till diplomatiska åtgärder. Samtidigt som de flesta amerikaner anser, att utlandshjälp främst ska gå till de fattigaste i de fattiga länderna, går 25 procent av all USA:s utlandshjälp till Israel. Ett land som är rikare än många länder i EU. Israel är sen 1976 det land som får den mesta amerikanska hjälpen i hela världen. 1,8 miljarder dollar ges i militär hjälp per år, 1,2 miljarder dollar i ekonomisk hjälp och 1 miljard dollar i lån mestadels är för köp av amerikansk militärmaterial. Allt enligt beslut i kongressen. Därtill kommer privata gåvor. Summa summarum får Israel 5,0 miljarder dollar varje år....
"USA:s stöd och försvar av israelernas vägran att skriva på icke-spridningsavtalet mot kärnvapen innebär att USA sluter upp på Israels 'strategiska' hyckleri att ha men inte erkänna sig ha kärnvapen. De mer än 200 högdensitetsbomberna som finns i Dimonas anläggningar står utanför all internationell kontroll ... "
"Under det kalla kriget sågs Israels vapenmakt som en förlängning av USA:s egen. Israel levererade vapen och gav träning och stöd åt pro-amerikanska regeringar och pro-amerikanska gerillarörelser i så olika länder som Moçambique, Angola, El Salvador. Nicaragua ... "
"Vapnen som Israel använder i det ockuperade Palestina är mestadels av amerikansk tillverkning, såsom Apache stridshelikoptrar. F-16 bombflygplan, raketer, bepansrade Catepillar bulldozrar och betalas med de subsidier som USA ger Israel. Andra vapen såsom de beryktade Merkavatanksen är produkter från israelisk-amerikanska joint ventures bolag på plats ... "
"USA är den enda makten som oinskränkt skyddar Israel i FN och i andra internationella organ och det har inneburit att Israel inte har behövt stå till svars för sina upprepade skändningar av den internationella rätten ... "
Framtiden för Palestina.
Det är på liknande sätt som Phyllis Bennis besvarar de övriga frågorna. Det kan vara frågor som "Vill de arabiska länderna förinta Israel och driva judarna i havet?" eller "Vad är sionism och stöder alla judar sionismen?" eller "Hur skulle en palestinsk stat sett ut om Osloavtaket hade gått igenom?" eller "Varför röstade palestinierna 2006 på Hamas?" Bennis ger dem alla ett entydigt och klart svar.
Boken avslutas med frågan "Är en tvåstatslösning rättvis och rättfärdig?" Bennis svarar: "Palestiniernas strävan efter rättfärdighet, dvs med nationella och mänskliga rättigheter som under så lång tid förnekats dem, är långt ifrån avslutad. Målet, att få slut på ockupationen och garantera lika rätt för alla och envar i enlighet med den universella människorätten och internationell lag, är ett måste. Många tror att detta kan uppnås med upprättandet av en oavhängig och suverän palestinsk stat på Västbanken, i Gazaremsan och i Öst-Jerusalem. Det skulle betyda ett avgörande steg framåt i kampen för mänskliga fri- och rättigheter - och om det även innebar att gränserna baserades på 1967 års och att samtliga israeliska soldater och bosättare drogs tillbaka och att gränskontrollen över det nya Palestina fråntogs Israel, vore det den effektivaste lösningen för de palestinska flyktingarnas rätt att återvända. Det vore en garant för lika rätt för palestinier och israeler och att de båda staterna likställdes ... "
Men allteftersom apartheidmuren fortskridit och antalet judiska kolonister ökat på Västbanken och i Öst-Jerusalem - idag 440 000 - har upprättandet av en livsduglig palestinsk stat blivit allt svårare och kanske rentav omöjlig. Fler och fler palestinier tänker sig därför ett upprättande av en demokratisk, icke-religiös tvånationsstat omfattande det historiska Palestina dvs förutom Västbanken, Gaza och Öst-Jerusalem även det nuvarande Israel. Många - kanske de flesta - palestinier och även en del israeler tror på möjligheten av en demokratisk stat med lika medborgerliga rättigheter och lika rätt för de bägge nationerna som den bästa lösningen för dem bägge på lång sikt, även om det på kort sikt inrättades en oavhängig och suverän palestinsk stat "
Således är en lösning möjlig endast utifrån ett för palestinier och israeler i realiteten fritt val. Men det framtidsmålet ska inte tas som förevändning att palestinier och israeler inte redan nu kunde förhandla som lika parter, istället för att som idag utgöra ett folk som ockuperar och ett som är ockuperat ... "
Wim De Neuter.
[1]. Phyllis Bennis har skrivit 11 böcker. De tre mest uppmärksammade är: Before & After. US foreign policy and the 11 th september crisis. New York: Olive Bransch Press, 2003. Changing empire: how people, governements, and the UN defy U.S. power. Moreton-on-Marsh: Arris Books, 2006 och Calling the shots: how Washington dominates today's UN. Adlestrop: Arris Books, (1996) 2004, som har översatts till svenska som En kuvad världsdemokrati: hur Washington dominerar dagens FN. Stockholm: Tankekraft, 2004. Se recensioner i: Internationalen 2000/39, Arbetaren 2004/38, Världshorisont 2004/4, Fredstidningen Pax 2004/5-6 och Dagens Nyheter 2004-10-04. Phyllis Bennis artiklar hittas även på nätet. (ö.a.).
[2] Ofta kallas (i Sverige) mizracher felaktigt för sefarder. Men sefarderna var/är de judar som bodde i Spanien omkr. 700-1500, och deras ättlingar. (ö.a.).
Uitpers (Bryssel) nr 88, juli-augusti 2007.
Översättning Per-Erik Wentus.