Rob Lubbersen
Boken The Mitrokhin Archive
Det är i år femtio år sedan den amerikanske presidenten John F Kennedy mördades. Då, 1963, spred sig ryktet att den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB ska ha legat bakom. Kennedy hade ju med exilkubanernas invasionsförsök i Grisbukten på Kuba tydligt visat var han stod. I början på 1990-talet torkade dock ryktet in – orsaken var det s.k. Mitrochin-arkivet.
Christopher Andrew, Vasili Mitrokhin. The Mitrokhin Archive. The KGB in Europe and the West. London: Penguin Books, [1999] 2000. -1040 sid. [1]
1992 hoppade en sovjetisk agent, Vasilij Mitrochin, av till Storbritannien. Med sig hade han sex lådor med 20 000 hemliga dokument. Det mesta var kopior av säkerhetstjänstens akter, i synnerhet KGB:s liksom dess företrädares.[2] Mitrochin hade tjänstgjort för KGB i 36 år. Boken skrev han tillsammans med historikern Christopher Andrew.
Översiktligt och faktaspäckat
På över 800 sidor ges en ganska komplett översikt av säkerhetstjänsten i Sovjetunionen från 1917 till 1987. Det är Mitrochins dokument som ger fakta medan Andrews berättelseförmåga och historiska kunskap sörjer för att det blir ett insiktsfullt och läsvärt alster.
Det är en hel räcka av händelser som passerar revy; den ryska revolutionen 1917, inbördeskriget 1919-23, utränsningarna, komplotterna och infiltrationerna, mästarspionerna, Stalins stora terror 1935-38, andra världskriget 1939-45, det ungerska upproret 1956, Pragvåren 1968, eurokommunismen 1968 – 1980-talets början, attentatet 1981 mot påven Johannes Paulus II, det polska Solidarnosc 1970-talet – 1989 och till slut Sovjetunionens sammanbrott.
Boken Mitrokhin Archive är ypperligt översiktlig men också faktaspäckad. Det visas av de 65 sidorna förklarande noterna, bilagorna och registren. Vad som dock stör detta intryck är den underliggande röda tråden att KGB:s och Sovjetunionens ageranden skulle på något sätt ha varit unika.[3] Det var de självfallet inte. Även det fria västs historia är bloddrypande. Imperialismen med sina hemliga säkerhetstjänster är likaså ansvariga för miljoner offer i sydöstra Asien, Latinamerika och Afrika. Men härvidlag är Andrews mestadels tyst.
Mordet på John F Kennedy
När den amerikanske presidenten Kennedy den 22 november 1963 sköts i Dallas spreds ryktet att “ryssarna” var inblandade. Den förmodade skytten Lee Harvey Oswald hade ju en tid befunnit sig i Sovjetunionen och han hade kommunistiska sympatier. Men fakta i Mitrochinarkivet tydliggör att något ryskt deltagande i presidentmordet inte existerade. Sovjetunionens politiska ledning var istället chockad över skotten i Dallas. Man trodde att det hela var en högerkomplott av ett antal antikommunistiska oljebaroner i Texas. Ledarna i Moskva var rädda för att de skulle ges skulden och att det skulle bli uppmarschen till ett anfall på Sovjetunionen.
Mitrochinarkivet visar emellertid också att KGB:s agerande, lite senare, bidrog till sammansvärjningsteorierna. Det var pga en aktion som ingick i det ideologiska kriget gentemot den nordamerikanska motparten CIA. Med klipp och klister producerade man ett brev som Oswald skulle ha skrivit. I det frågar han i täckta ordalag, en känd CIA-agent Howard Hunt, om närmare instruktioner … En del komplottänkare tror fortfarande på brevets äkthet.
Leo Trotskijs häktning
Mitrochinarkivet innehåller en hel del om KGB:s föregångare. Det är tjekan, GPU och OGPU och NKVD. De två senare tillhör Stalintiden. Det är följaktligen inget förvånande att läsa att striden mot Trotskij, trotskisterna och trotskismen ingick i säkerhetstjänstens verksamhet.
Andrew skriver om arresteringen av Trotskij “OGPU-kampanjen mot Trotskij och hans anhängare utmärkte sig, i varje fall i sin begynnelse, av en bisarr kombination av råhet och upptåg. Då Trotskij vägrade att överge sin hållning och erkänna sina “brott mot Partiet” ålades han inre förvisning till staden Alma Ata, en fjärran avkrok vid den kinesiska gränsen i Kazakstan. OGPU-truppen som morgonen därpå den 17 januari 1928 anlände till hans lägenhet i Moskva för att föra honom till förvisningsorten hade att möta en i pyjamas klädd Trotskij. När han vägrade att komma ut, slog OGPU in dörren. Trotskij kände, till sin förvåning, igen patrullofficeren som en av sina tidigare livvakter från inbördeskriget. Officeren blev vid åsynen av den tidigare krigskommisarien överväldigad av känslor och kved: “Skjut ner mig, kamrat Trotskij, skjut ner mig”. Trotskij lugnade honom, sa att det var hans plikt att fullfölja sina order hur klandervärda de än vore och intog ett passivt motstånd när OGPU:arna tog av honom pyjamasen, klädde på honom och förde honom till bilen som stod klar att föra honom till det transsibiriska snälltåget”.
Förföljelsen av trotskisterna
Utifrån Mitrochinarkivet skriver Andrew om förföljerserna av Trotskijs anhängare att: “OGPU:s rapporter om Trotskij och hans anhängare är skrivna i ett tonfall full av självgodhet och ursinne. Det sägs att ingen enda kontrarevolutionär grupp har, sen Oktoberrevolutionen, vågat uppföra sig såsom trotskisterna. Även när de tagits in för förhör vägrar Trotskijs anhängare att låta sig skrämmas av förhörsledarna. De överlämnar istället skamlöst skrivna prostester såsom: 'Jag anser striden som jag är indragen i som en fråga för partiet. Jag kommer själv att för centralkommiten förklara det hela, inte för OGPU.' I början av 1928 genomförde OGPU sin första massarrestering varvid ett par hundra arresterade sattes i Butirkafängelset i Moskva. Men Butirka hade då ännu inte förfallit i den grymma fäaktighet som den tio år senare, under den stora terrorn, kom att bli beryktad för och man lyckades inte att mentalt bryta ner Trotskijs anhängare. Under den första natten gjorde de uppror och slog sönder dörrar, rutor, och skalderade [nu] onriktiga paroller. 'Sålunda', rapporterar de OGPU-ansvariga, 'uppförde sig Partiets och sovjetmaktens förbittrade fiender'”.
Först efter Trotskijs utvisning till Turkiet och efter tallösa tortyroffer och avrättningar och slutligen mordet på Trotskij själv 1940 i Mexiko lyckades det för Stalin att krossa oppositionen för gott.
Lenin och Trotskij i kalsonger?
Mitrochinarkivet avslöjar en ganska så pikant händelse strax efter revolutionen. Säkerhetstjänsten Tjekan var nätt och jämt igångsatt som revolutionens 'sköld och svärd' 1918. Och motståndarna var långt ifrån inaktiva i inbördesstriderna mellan 'de röda' och 'de vita'. En grupp engelska och franska diplomater och spioner planlade i Moskva en statskupp mot bolsjevikerna. Gruppen leddes av den brittiske hemliga agenten Sidney Reilly som för att genomföra upproret förfogade över 1,2 miljoner rubel. De skulle bl.a. användas till att betala lettiska soldater.
Mitrokhin Archive berättar: “Reillys statskuppsplaner varierade; Vid ett tillfälle hade han idén att med lettiska soldater, under hans ledning, inta scenen på Bolsjojteatern under en sovjetkongress och ta Lenin, Trotskij och andra bolsjevikledare till fånga och skjuta dem på fläcken. Men Reilly närde också en alternativ plan att inte likvidera Lenin och Trotskij utan att istället dra av dem byxorna och låta dem paradera längs Moskvas gator och sålunda 'låta dem göra sig till åtlöje för hela världen' “.
Reillys planer gick om intet. Tjekan hade en mullvad i hans klubb och komplotten kom att tidigt förhindras. Det är tack vare Vasilij Mitrochin som vi nu har dokumenten därom. Plus mångt och mycket annat om KGB.
Noter
[1] Boken finns även uppdelad i 2 volymer. Den första volymen rör KGB och Västländerna. Ch. Andrew, V. Mitrokhin. The Mitrokhin Archive. The KGB and the West. (Ny upplaga). London: Penguin, 2000. -995 sid. Den andra volymen är en omarbetning och nyskrivning som behandlar KGB och världen i övrigt. Ch. Andrew, V. Mitrokhin. The Mitrokhin Archive II. The KGB and the World. Rev. ed. London: Penguin, 2006; -692 sid. Ingen av böckerna är översatta till något språk i Norden.
[2] Säkerhetstjänsten i Sovjetunionen såg flera omorganisationer och namnbyten. Här är de flitigast i väst använda namnen. Tjekan 1917-22, GPU 1922-23, OGPU 1923-34, NKVD 1934-46, MVD 1946-54 och slutligen KGB 1954-1993.
[3] Den underliggande hållningen i boken kommer tydligt fram i den tyska översättningen. Ullsteinförlaget valde som bokens titel Das Schwarzbuch des KGB. Moskaus Kampf gegen den Westen. (KGB:s svarta bok. Moskvas kamp mot Väst.).
Grenzeloos (Amsterdam) 30 nov. 2013.
Bearbetad översättning och noter Per-Erik Wentus.)