Otto Ekman

Boken. 47 sekunder

Arash Hejazis bok 47 sekunder är berättelsen om de iranier som växte upp i den islamistiska revolutionens skugga och den är samtidigt ett ode till Neda Agha Soltan, den unga mördade kvinnan vars blodbestänkta ansikte blev symbolen för en hel sviken generation och dess kamp mot förtrycket.

Arash Hejazi. 47 sekunder. En berättelse om Irans förlorade generation. Översättning Per Holmer. Stockholm: Albert Bonniers förlag, 2012. -328 sid.

I den arabiska vårens avklingande eufori är det inte alla som drar sig till minnes händelserna sommaren 2009 då den islamiska republiken Iran höll presidentval. Efter Mahmoud Ahmadinejads oväntade och omtvistade seger bröt storskaliga protester ut i flera stora städer i landet, protester som regimen besvarade med ett övervåld som närmast kan beskrivas som sinnessjukt.

Symbolen, för alla de ungdomar som sköts ner av den regimtrogna Basijmilisen, misshandlades till döds av kravallpolisen eller torterades i hemliga uppsamlingscentrum blev en ung kvinna, Neda Agha Soltan, som sköts ihjäl av en basijist från ett hustak då hon var på väg till en demonstration. En förbipasserande med en mobiltelefon råkade filma precis då mordet skedde, och i en filmsnutt som sedermera spritts över hela världen ser vi en annan förbipasserande försöka stoppa blodflödet från Nedas bröst medan hennes följeslagare desperat försöker hålla henne vid medvetande. Men försöken är förgäves, och 47 sekunder efter skottet avlossats har Nedas livsblod runnit ut på en av Teherans gator, samtidigt som hon genom videon kom att förvandlats från ett ansikte i mängden till en symbol för alla de som drabbades av ayatollaregimens brutalitet den ödesdigra sommaren då hoppet om en islamisk demokrati krossades av presidenten Ahmadinejad, storayatollan Ali Khamenei och deras hantlangare.

Arash Hejazi var förläggare i Teheran, främst känd för att vara den brasilianska författaren Paulo Coelhos' officiella kontakt i Iran, fram till dagen då han såg en ung kvinna bli nedskjuten på gatan och försökte stämma hennes blodflöde i väntan på ambulans. I videon är han tydligt identifierbar och då han och hans vänner tog beslutet att sprida den till omvärlden tvingades han på kort varsel gå i landsflykt.

Hejazi berättar i boken om sin uppväxt i förändringarnas Iran. Revolutionen som 1979 störtade shahen Reza Pahlavi och föräldrarnas och de intellektuella kretsarnas eufori då de trodde att förtryckets tid var slut, såg han genom ett litet barns oskyldiga ögon ayatollan Ruhollah Khomeinis maktövertagande och senare det mardömslika kriget mot Irak (1980-1988), med blicken hos en ung man som under sin uppväxt- och utvecklingstid fått se alla sina illusioner sönderslagna bit för bit.

Hans berättelse är hjärtskärande om hur klasskamrater och bekanta stupar i kriget som kanonfoder eller avrättas för trivialiteter, tills döden förlorar sin betydelse och blir vardag. Grymheten och hyckleriet hos den styrande religiösa eliten och brutaliteten hos de lejda råskinn som utför dess order beskrivs isande. Samtidigt illustreras också det iranska folkets förundrande reaktion på regimväxlingen av Hejazi själv; då han går till skolan för första gången efter revolutionen förstår han inte poängen med att rabbla långa trista ramsor på ett språk han inte förstår (den obligatoriska undervisningen i arabisk koranrecitation), men Allahs och den store Khomeinis kärlek litar han fullt och fast på och han får till och med träffa den store ledaren flera gånger. Scenen då det går upp för honom att Khomeini inte är hans heliga idol, utan en gammal bluffgubbe som bär direkt ansvar för de grymheter den unge Arash tidigare naivt urskuldat honom, är en av bokens starkaste.

Hedjazi är även bra på att väva ihop sitt eget personliga grepp med den historiska helhetsbilden för att ge läsaren insikt i varför allting sker som det gör. Han varvar berättandet med intressanta trivialfakta om sitt älskade land och dess unika kultur. Det här gör att 47 sekunder också, förutom en gripande personberättelse, är en bok för dem som intresserar sig för Iran och dess fascinerande kultur och närhistoria.

Ny Tid (Helsingfors) 19 mars 2012. Redigering Per-Erik Wentus