Hotet från den kristna och islamska fundamentalismen

Debatten om attacken den 11 september - som velat höja sig över diskussionen om terrorism - har mestadels kretsat kring begreppet “kulturkollisioner”.

Kulturkollision är ett begrepp som populariserades för knappt tio år sen av Samuel P. Huntington i boken Civilisationernas kamp (1993). Samtidigt har Francis Fukuyamas verk Historiens slut och den sista människan (1989) aktualiserats igen. Huntington - en antigerillaexpert under Vietnamkriget och president Lyndon B Johnsons man - gick i sin bok i clinch med Fukuyama - en opinionsmakare i president George W. Bush d.ä.:s tjänst - och hävdade att historien ingalunda var slut i och med Sovjetunionens upplösning utan att striden, istället för en ideologisk, politisk och ekonomisk kamp i världsmåttstock, skulle ersättas av en kulturernas kamp mot varandra.

I bin Ladens anda

Tariq Ali - den välkände trotskistiske studentledaren från 1968 och idag  redaktionsmedlem i den brittiska tidskriften New Left Review  - har nyligen i sin tur gått i clinch med Huntington. Han sammanfattade honom i en kritisk artikel “Sous couvert de choc des civilisations” (Le Monde Diplomatique okt. 2001). “Enligt Huntington är världen av idag indelad i åtta kulturer; den västerländska, konfusianska, japanska, islamitiska, hinduiska, slavisk-ortodoxa, latinamerikanska och måhända den afrikanska (han är inte helt säker på om nu Afrika är ‘civiliserad’?)... Envar av kulturerna förkroppsligar - fortfarande enligt Huntington - skilda värdesystem som via religionen är en drivande kraft i att motivera och mobilisera folk... Den främsta skiljelinjen går mellan Väst och resten av världen eftersom endast Väst försvarar värden som individualismen, liberalismen, grundlagen, mänskliga rättigheter, jämnlikhet, frihet, rättsstaten, demokratin och den fria marknaden... Därför måste Väst (dvs USA) förbereda sig militärt på att möta de rivaliserande kulturerna, isynnerhet de två farligaste; islam och konfusianismen, som om de går samman kommer att hota civilisationen... Världen är inte en värld. Kulturerna både förenar och delar mänskligheten. Människorna identifierar sig med blod och tro. För det slåss de och för det dör de”. Något Ali kommenterar med “...en dylik text skulle Osama bin Laden utan svårighet skriva under på”.

Det är mot denna världssyn på kulturkollisioner, som Tariq Ali har skrivit sin bok. Han hävdar att 11 september ingalunda var någon krock mellan kulturer utan istället två fundamentalismer som drabbade samman; den islamistiska i Osama bin Ladens och hans talibanvänners tappning och USAs kristna nyliberala fundamentalism med kravet på absolut världsmakt.

Inga islamistiska krig

Ali skissar i några kapitel den islamistiska wahhabismens, (som är Osama bin Ladens och talibanernas trosuppfattning) uppkomst och betydelse för oljedollarmonarkin Saudiarabien, Afghanistans blodiga historia, uppkomsten av det muslimska brödraskapet i Egypten och oljekrigen USA fört under 1900-talets senare del. Men det är Tariq Alis polemik mot Huntingtons och Fukuyamas nyliberala fundamentalism och kritiken av “unga muslimer” som är bokens styrka och avgjort det mest intressanta.

Om det irakisk-iranska kriget (1980-1990) och kriget mot Sovjetunionen i Afghanistan (1980-1989) som Huntington upphäver till de “två viktigaste islamistiska krigen” säger Ali. Kriget mellan Irak-Iran hade aldrig brutit ut om inte USA och Storbritannien hade beväpnat och backat upp diktatorn Saddam Hussein, i hopp om att han skulle klå mullorna och återge Iran en västorienterad regim. Om “det heliga kriget” i Afghanistan skriver Ali, att Huntington medger att “segern var möjlig endast tack vare amerikansk teknologi, pengar från Saudiarabien & USA, pakistanskt stöd och militärutbildning av tusentals militanter från arabiska och muslimska länder”. Huntington borde ha lagt till, kommenterar Ali, att Osama bin Laden var en av dem och att det var dessa USA-upplärda och bejublade kämpar som senare blev kärnan i al-Qaida, efter att de vänt sig mot sin tidigare beskyddare, när Afghanistankriget 1991 var slut för USAs del.

Tariq Ali sammanfattar att Afghanistankriget var planerat och styrt från USA, med ett aktivt stöd från de totalitära marionettregimerna, som det enväldiga kungadömet i Saudiarabien och general Zia Ul Haqs militärdiktatur i Pakistan. När detta är fakta, varför skulle dessa krig karakteriseras som islamistiska, frågar han?

USA intolerant

För Francis Fukuyama var den 11 september “ett anfall på moderniteten utifrån ett islamfundamentalistiskt hat mot alla västerländska värden”, skriver Ali. Han citerar Fukuyama (som numera tenderar att ansluta sig till Huntingtons ideer). “Den islamistiska världen skiljer sig från den moderna världskulturen på en viktig punkt. Islam har de senaste åren varit den enda religionen som har fött  radikala rörelser, som inte endast ställt sig mot den västerländska politiken utan också mot modernitetens mest fundamentala princip om religiös tolerans”. Tariq Ali svarar. “Intolerans och hat är inte något nytt och begränsar sig på inte sätt till islam. USA pöser över av religion. 90 procent av amerikanerna tror på Gud och 60 procent är övertygande om att änglar existerar. De religiösa passionerna har svajat högt i landet; kristna fundamentalister har applåderat den 11 september, som Guds straff åt ett samhälle som tolererar homosexualitet och abort”.

I realiteten, säger Tariq Ali, ingår “kriget mot terrorismen, fiendebilden av muslimerna och islam som ett hot mot civilisationen” i strategin “på fri marknad inklusive nyliberal fundamentalism”, det som “Väst driver via de internationella institutionerna Världshandelsorganisationen (WTO), Världsbanken och den Internationella Valutafonden (IMF)”.

Försvara tankefrihet

I slutet på boken finns det öppna brevet till unga muslimer, som ser Osama bin Laden som sin hjälte. Ali redogör för en del av de jubel, som utbröt då WTC tornen föll, från argentinska studenter, ryska tonåringar, grekiska fotbollsfans som vägrade att delta i den tysta minuten osv. Men säger Ali, det var snarare en symbolisk reaktion av maktlöshet än ett rättfärdigande av terrordådet.

Tariq Ali påminner om att folken i Indokina har lidit flera gånger mer än vad något muslimskt land har fått utstå från USA. Femton års oupphörliga bombardermang och förlust av miljoner människoliv. Tänkte de också på att bombardera USA?

Vad har Osama bin Laden och hans grupp att erbjuda mänskligheten, frågar Ali. En väg tillbaka till 700-talet, till ett lyckligt samhälle som aldrig existerat. Relgionen är ingen garanterad väg för ett bättre samhälle. De iranska mullorna har avrättat otaliga radikala muslimer som krävt ett jämlikt samhälle. När väl islamistiska länder öppnar sig för globaliseringen då kommer islam att träda i USAs tjänst såsom den har gjort tidigare, varnar han.

Det finns ett trängande behov av en reformering av islam, som slängde den vansinniga konservatismen och fundamentalisternas efterblivenhet åt sidan och öppnade sig för framåtsträvande idéer. Men det förutsätter att moskén skiljs från staten, att prästerskapet avväpnas och att vi försvarar muslimska intellektuellas rätt att fritt tolka de religiösa texterna. Gör vi inte det bidrar vi till att stödja krigen, och vi förhindras att se en rikare och humanare värld.

Det är huvudtankarna i Tariq Alis brev. Men för att få dem i sin fulla kraft bör du läsa brevet i sin helhet, liksom boken själv.

Wim De Neuter      

Översättning Per-Erik Wentus. Tidigare publicerad i: Uitpers (Bryssel) och i: Internationalen  (Stockholm) nr 50/2002.