Teza
Teza. (2008) Regi: Haile Gerima. Manuskript: Haile Garima. Producent: Philippe Avril, Karl Baumgarten m.fl. I rollerna Aaron Arefe (Anberber), Abeye Tedla (Tesfaye), Takelech Beyene (Tadfe), Mengistu Zalalem (Anberber som ung) m.fl. Produktion: Negod-Gwad Productions m.fl. (Etiopien, Tyskland, Frankrike). Färg. Språk: amhariska, tyska, engelska, svensk text. 140 min.
1974, när filmens huvudperson Anberber studerar medicin i Tyskland, störtas kejsar Haile Selassie hemmavid i Etiopien. De – mestadels vänsterorienterade - etiopiska studenterna vid Kölns universitet sitter fastklistrade vid TV-rutorna. Alla är entusiastiska över att feodalherrarnas välde är över. Äntligen ska det bli ett slut på den medeltida efterblivenheten också i Etiopien, och landet kan byggas upp till ett modernt socialistiskt samhälle. Det säger åtminstone de unga officerrarna som tagit över. Den åldrade monarken sätts symboliskt i en Volkswagen 'Bubbla' och körs iväg till flygfältet för att förpassas i exil.
Det är så regissören Haile Gerima öppnar sin film. För det är en film där den personliga och den allmänna historien flätas ihop. Handlingen är uppbyggd kring den nyblivne läkaren Anberber, som snabbast möjligast vill komma hem för att bidra till landets modernisering. Väl hemma börjar han arbeta vid en poliklinik. Men förhoppningen om ett bättre Etiopien förverkligas inte. Den nya regimen visar sig vara mycket repressiv. Den avkräver, på klassiskt stalinistiskt sätt, en kritiklös underordning till den av partiet fastlagda generallinjen. Sålunda kommer till exempel en milis till kliniken för att kontrollera läkarnas politiska hållning. De drar sig inte för att begå mord.
När Anberber flyr tillbaka till Tyskland råkar han ut för rasism. Något som tilltagit efter återföreningen av Väst- och Östtyskland. Han får tydliga märken efter en attack. Det är när han ligger på sjukhuset som Anberber tittar tillbaka på de tre episioderna i sitt liv som varit så betydelsefulla för honom - utvandrarens, återvändarens och flyktingens.
Förhoppningen om en lyckligare framtid, uppfylldes inte i de pseudosocialistiska samhällena i Europa, och den realiserades inte heller i Etiopien under överstelöjtnant Haile Mariam Mengistus regim i hans efterapning av dem. 1991 tog det slut. Det idag härskande partiet EPRDF (Etiopiska folkets revolutionärt demokratiska front) dyker upp i filmen endast som den maoistiska gerilla, som försökte uppbåda lantbruksbefolkningen då. EPRDF har sen länge övergivit maoismen och företräder numera västerländska intressen i Östafrika, bl.a. som interventionsmakt i grannlandet Somalia 2006-2009. Fast denna utveckling finns inte med i filmen. Om regissören utelämnat den av politiska skäl eller om den hade sprängt filmens ramar, är oklart. Filmen har i alla händelser tagit 15 år att göra. Men frånvaron av den senaste tiden stör ändå inte berättelsen av 20 år dramatisk etiopisk nutidshistoria. Goda skådespelarprestationerna är genomgående i filmen men framförallt – under märkbart inflytande av den italienska regissören Mario Masinis filmskapelser – lyfts den av de betagande sköna natur- och landskapsbilderna, som löper filmen igenom. Det är en mycket sevärd film.
Teza (Gryning) är ett av många exempel på hur goda afrikanska filmer – filmen har fått många pris – har haft att kämpa med alla de möjliga svårigheter. Regissören har haft mycket besvärligt att hitta finansiärer. Det hjälpte inte av att han bodde i USA. Det blev till slut pengar från tyska Filmstiftung NRW som gjorde att filmen kunde färdigställas.
Andreas Brodden.
Sozialistische Zeitung. (Köln) december 2009. Översättning Per-Erik Wentus.