Blodsdiamanter och blodsnallar - det globaliserade kriget i Kongo.

Nyligen kunde vi läsa i internationell press att antalet döda i Kongo uppgår till 3,3 miljoner människor. Tidigare uppskattningar har legat kring 2 miljoner döda. Fast det verkliga antalet, säger oberoende forskare, bör vara 4,7 miljoner döda.

Tim Raeymaekers. Network War. An Introduction to Congo’s Privatised War Economy.
Antwerpen: International Peace Information Service (IPIS), 2002. -42 sid. Hft. 12.00 euro. (1)

Kriget i Kongo har således skördat närmare 1 miljon liv varje år sen utbrottet 1998. Sällan har väl ett krig varit så okänt. Isynnerhet i Sverige har massmedia hållit tyst.

När kriget bröt ut skrevs det om rebeller, som tagit till vapen mot president Laurent-Désiré Kabila. (1941-2001). Det var fyra organisationer, alla med säte i Kongos östra - Nord-Kivu, Sud-Kivu och Maniema - län och norra - Équateur och Province Orientale - län. (2). Samtidigt anföll Uganda och Rwanda. Men rebellernas tal om demokrati och grannstaternas krav på säkra gränser visade sig snart vara fagert tal. FN:s säkerhetsråds rapporter (13 nov. 2001 och 22 okt. 2002) säger att huvudmotivet för de krigförande var och är Kongos naturresurser.

Diamanter, coltan...

Kongo härbärgerar en av jordens rikaste naturfyndigheter. Här finns koppar, uran, kobolt, skog, olja, m.m. Och det som drivit på kriget är lättillgängligheten på guld, diamanter och coltan, som i Kongo inte kräver någon större investering. Det räcker med en spade. Fast lättillgängligheten förklarar inte kriget, säger Raeymaekers.

Kongo tillhör de största diamantproducenterna i världen. År 2000 uppgick exporten till 700 miljoner USD. Hela 460 miljoner - 66 procent - var blodsdiamanter dvs illegal export, och smugglingen skedde via Ugandas huvudstad Kampala, Rwandas Kigali och Centralafrikanska republikens Bangui till diamantmetropolen Antwerpen. (som till 80 procent tillgodoser världens industri - den stora diamantförbrukaren).  

Huvuddelen av diamantproduktionen i det ockuperade Kongo behärskas av Uganda, sen man slog rivalen Rwanda i augusti 1999 och maj 2000 i det s.k. kriget i kriget i diamantstaden Kisangani.

Rwanda har däremot behållit kontrollen över de stora coltanfälten i Kivu länen. Coltan - det svarta guldet - består av två metaller med likartad atomuppbyggnad colombium (niobium Nb) och tantalum (Ta). Deras höga densitet och smältpunkt (2996 °C) gör dem efterfrågade för rymdfart, kärnkraftsanläggningar, turbiner, maskinverktyg etc., och high-techindustrins datorer, mobiltelefoner, playstations och övriga elektroniska produkter. Den rwandesiska armén gjorde för år 2000 en ren vinst på 64 miljoner USD på coltanet.

Guldproduktionen i de stora dagbrottgruvorna i Isiro och Bunia kontrolleras av Uganda. Rwanda kontrollerar dem i Kindu, Lodja och Manomo. 

Globalmaffian

Diamanterna, coltanet och guldet från det ockuperade Kongo är intimt förbundet med organiserad brottslighet. Den består av rövarna på plats. Ugandas plundring sammanstrålar i företaget Victoria Group, som är täckmanteln för president Yoweri Musevenis anförvanter och de större rebelledarna. Rwandas plundring styrs via den s.k. Kongobyrån, under kontroll av president Paul Kagames spionorganisation.

Globalmaffian representeras av män som Khalil Nazzeem Ibrahim (vars försök att monopolisera handeln med blodsdiamanterna bidrog till det s.k. Kisanganikriget). Det är han och andra libaneser som den mystiske “Monsieur Ahmed” som behärskar exporten till Europa. I Antwerpen finns företag, som Nami Gems som ägs av belgindiern Hemang Shah och Roseline Mariette Lecluyse, som utgör slutlänkarna i diamantsmugglingen. När diamanterna passerat Antwerpen är de ute på världsmarknaden och har ett tu tre blivit legala.

När coltanet erfor en boom mellan november 2000 och mars 2001 och priset tiodubblades då 3G mobiltelefonerna introducerades 3., svällde östra Kongo över av kriminella grupper från Ryssland. En av de mest ökända var Valentina Piskanova. I dessa skumraskaffärer figurerar belgiska företag som Cogecom och Cogear och det schweitziska Finmining.   

Coltanexportens slutstationer - det tyska H.C. Stark (tillhör Bayerkoncernen), Ulba Mecanical Works i Kazakstan... - är lika avslöjande som diamantbörsen på Pelikaanstraat i Antwerpen. Det är från dessa processindustrier som det bearbetade - illegala - coltanet sen säljs vidare till exempelvis Motorola, Nokia och Eriksson m.fl. innan det hamnar i din mobiltelefon. (3)

Privatiserat krig.

Det är diamant-, coltan- och guldexporten som betalar kriget och den fortsatta plundringen. Och lika skumraskartad som den illegala exporten är, är importen av vapen till Uganda, Rwanda och deras legorebeller. Här vimlare det av (ö)kända vapenhandlare. Det är inga småmängder som importeras, och Raeymaekers redogör för hur vapnen alltid når sina mål.

Kongokriget har inte bara kostat närmare 5 miljoner människor livet, landets levnadsomständigheter har blivit allt värre. Kongo som till storlek är som Västeuropa med en befolkning på 55 miljoner har en statsbudget som endast är en tiondel av den belgiska halvmiljonstaden Antwerpen.

Ett exempel på vad det betytt för miljön är att alla 3 700 elefanter och de flesta av de 8 000 låglandgorillorna i Kahuzi-Biega naturreservat i Kivulänet är slaktade. Och efter att priset på coltan sjunkit sitter nu 30 000 gruvarbetare i Kamina halvhungrande utan arbete.

Kongokriget, säger Raeymaekers, är exempel på vad som kallas det globaliserade kriget. Arméer förbundna med nationer är på udöende. De har istället omvandlats till privata företag som ingår i ett globalt nätverk där det finns flygtransportbolag, gruvbolag etc. plus olika slags affärsmän. Och där det existerar direkta kopplingar mellan naturresursplundringen, den organiserade brottligheten och det privata näringslivet i Västvärlden.    

Raeymaekers rapport är mycket informationrik. Han anger en mängd källor Rapporten är en god introduktion till det privatiserade globala kriget.

  Per-Erik Wentus

Tidigare publicerad i: Internationalen nr 38/2003.

(1). Du kan ladda ner från (http://www.11.be/zuidwerking/afrika/beleid/NovibRapport.07.10.pdf).Rapporten har föregåtts av två tidigare rapporter med tonvikt på coltanet.Tim Raeymaekers & Jereon Cuvelier. Supporting the War Economy in the DRC. European Companies and the Coltan Trade. Five Case Studies. Antwerpen: IPIS, 2002(http://users.skynet.be/wirira/coltan14-1.htm) och Jereon Cuvelier & Tim Raeymaekers. European Companies and the Coltan Trade: An Update. Antwerpen: IPIS, 2002. (http://www.11.be/zuidwerking/afrika/beleid/Mijn%20afbeeld%coltan%20sep%202002.pdf)

(2). Rassemblement Congolais pour la Démocratie (RCD) med säte i Goma, RCD-Mouvement de Libération (RCD-ML) med säte i Kisangani senare i Beni, Mouvement de Libération du Congo (MLC) med säte i Gbadolite och RCD-National  (RCD-N) med säte i Bafwasende.

(3). Se “Din mobiltelefon och kriget i Kongo” i: Internationalen  (Stockholm) nr. 22/2001