Katastrofkapitalismen – Milton Friedman och Chicagograbbarna
Naomi Klein. Chockdoktrinen. Katastrofkapitalismens genombrott. Översättning Henrik Gundenäs, Stefan Lindgren. Stockholm: Ordfront, 2007. – 678 sid.
Med sin nya bok Chockdoktrinen går Klein till botten i att förklara hur katastrofkapitalismen har blivit den enda gällande ekonomiska läran. Boken är en fortsättning på hennes tidigare bok No logo, där hon dokumenterade följderna av den nyliberala globaliseringen.
Det är via sitt journalistiska arbete, som rört sig från Ryssland till Irak och från Latinamerika till New Orleans i USA, som Klein har fått insikt i den ekonomiska elitens taktik, att utnyttja nationella kriser (de s.k. chockerna) för att genomdriva åtgärder, som annars hade stött på ett brett motstånd från djupa folklager.
Milton Friedman, de nyliberala ekonomernas och politikernas halvgud, har formulerat det så här: “Endast en kris – verklig eller inbillad – kan åstadkomma verklig förändring, Vilka åtgärder som vidtas vid en sådan kris beror alltid på vilka idéer som är i omlopp. Detta är enligt min mening vår viktigaste uppgift: att utveckla alternativ till den befintliga politiken, att hålla dem vid liv till den dag då det politiskt omöjliga blir det politiskt oundvikliga”. Och säger Friedman det måste gå snabbt – inom sex till nio månader – att införa de ‘oåterkalleliga förändringarna’, förrän befolkningen hunnit återgå till vardagen.
Enda möjliga läran
Naomi Klein börjar sin undersökning vid det andra världskrigets slut, när den brittiska ekonomen J M Keynes modell sågs som den bästa ekonomiska lösningen. Keynesianismen förespråkade en dialog mellan staten, det privata näringslivet och fackföreningsrörelsen. Modellen hade sitt ursprung i 1930-talet då kapitalismen drabbades av svåra depressioner och en socialistisk lösning sågs som allt mer attraktiv.
Den tidens politiker insåg alltså att man kunde motverka krisen med en bredare och starkare stat. Västeuropa blev exemplet på hur ett utbyggt socialt nätverk kunde skydda kapitalet mot radikalare samhällsförändringar.
Milton Friedman & Co på Chicagouniversitet kunde bara titta på. För enligt deras purekonomistiska synsätt var ekonomin en exakt vetenskap, som bara kunde verka ifall all statlig och facklig inblandning hölls tillbaka. Marknaden måste vara fri från all ‘yttre påverkan’. Dvs marknaden reglerade sig bäst själv utan någon som helst demokratisk kontroll. (vilket ju keynesianismen innebar).
Idag är vi klara över att denna Friedmanska syn brett ut sig så, att den ses som den ‘enda möjliga’ ekonomiska läran. Och den Friedmanska synens uppkomst och introduktion har dessutom beskrivits som resultatet av en fredlig ideologitävlan, där den bäste vinner
Nyliberalism och förtryck
Klein förtäljer emellertid en helt annan historia baserad på väldokumenterade fakta. Det nyliberala projektet har gått och går hand i hand med förtryck, tortyr och ett undertryckande av de elementäraste fri- och rättigheterna plus ett nertryckande av stora folkmassor i bitter fattigdom.
I de inledande kapitlen tar hon oss med till 1950-talet. Den kalla krigsretoriken angav vad som gällde.. I Väst blev paranoia en nationell plikt. Och striden måste föras med alla upptänkliga medel. I Kleins undersökning om medlen som användes, är doktor Ewan Cameron en centralfigur. Camaron hade som målsättning, med sina av säkerhetstjänsten CIA understödda experiment, att kunna kontrollera och manipulera människans psyke. Undersökningarna tog sig olika uttryck, såsom elchocker, medicinska cocktails osv., men man hade alltid ett och samma mål. Att bryta ner det mänskliga psyket och därefter återuppbygga det enligt en på förhand fastställd plan. Camaron lyckades med glans med det första skedet, men med det andra, att rekonstruera psyket, misslyckades han fullständigt.
Chicagograbbarnas trossatser
Camerons undersökningar har spelat en avgörande roll i utvecklandet av dagens vetenskapligt underbyggda tortyrtekniker. Det blir också mer och mer tydligt att Friedmans och Co:s ‘chockmetoder’ hade varit omöjliga att genomföra utan att stödja sig på tortyrkamrarnas chockkunskaper. För varje gång Friedmans och hans Chicagograbbars ekonomiska åtgärder har föreslagits, har de varit så impopulära att de väckt omfattande protester. Det var för att kunna befrämja de politiska åtgärderna man ville genomföra, som teknikerna från tortyrkamrarna var nödvändiga. Det blev mycket tydligt när den första ‘marknadsreformen’ skulle genomföras i Chile.
Under Allendeåren – innan statskuppen – påbörjade Chicagograbbarna, stödda av olika organisationer såsom The Ford Foundation, sitt ideologiska krig mot landet. Stora grupper studenter hämtades med USA-regeringens hjälp till Chicagouniverstetet för att skolas i den fria marknadens heliga trossatser. Syftet var att sätta stopp för utvecklingsekonomer, som med sina experiment i Latinamerika hade haft uppseendeväckande framgångar.
Marknadsreformen i Chile
När studenterna återvände till Chile blev de inte den ledande ekonomiska eliten såsom de förväntat sig, utan hamnade i ett utanförskap. Där befann de sig tills general August Pinochet dök upp på scenen. Chicagograbbarna stod, från och med statskuppen, vid diktaturens roder. Chiles nya ekonomiska politik utarbetades och omsattes under deras ledning. Den grundläggande idén var att skära ner det allmänna för att ge utrymmet åt marknadskrafter. Det betydde privatiseringar av den offentliga sektorn, avregleringar och lagförändringar till förmån för kapitalet.
Den chock som chilenarna fick, besvarade myndigheterna med att obönhörligen knusa varje tecken till motstånd. Det rådde ett konkret förtryck på Santiagos och andra städers gator och torg. Kidnappningar, tortyr och övervåld var dagliga företeelser. Milton Friedman såg inte det som något problem, och gav följaktligen general Pinochet fria tyglar. Diktaturens slutresultat är välkänt; stora befolkningsgrupper slängdes ner i ren misär. Men det skedda har i efterhand beskrivits, som en av nyliberalismens största succéer.
Katastrofer ger stigande vinster
Efter Chile har Chicagograbbarna stått i kulisserna vid varje politiskt, ekonomiskt och självt naturligt jordskred. Det är från Chile till Brasilien, från Ryssland till Polen, från Kina till Irak. När en befolkning utsatts för drastiska strukturförändringar såsom i Ryssland och Polen, katastrofer såsom i Sri Lanka och Thailand efter tsunamin, hårt förtryck såsom i Kina efter repressionen på den Himmelska fridens torg eller efter ett krig, har det alltid funnits en blåkopia för ‘återuppbygget’. Och blåkopian har alltid varit skräddarsydd för det internationella kapitalet, dvs enligt Friedmanns principer. Klein beskriver dessa politiska, ekonomiska och mänskliga ‘chocker’ på ett oefterhärmligt sätt. Det är med hårresande ögonvittnesskildringar och om politikernas och aktieägarnas eufori, som Klein belägger in i minsta detalj.
Det är en av Kleins stora förtjänster att hon visar att dagens katastrofer och krig utgör en växande källa till de stigande övervinsterna. Såväl förberedelserna för Irakkriget som ‘återuppbyggnaden’ har sörjt för strida penningströmmar till redan välfyllda bankkonton.
New Orleans och Katrina framtiden?
“Katastrofkapitalismkomplexet” såsom Klein kallar det är idag en integrerad del i den amerikanska ekonomin. I själva verket har katastrofkapitalismkomplexet blivit en av de mest lönsamma branscherna. Och tack vare de många beställningar som den amerikanska staten gör till vissa företag, genereras enorma vinster. Det har i sin tur strandsatt staten så att den inte kan möta naturkatastrofer effektivt, som till exempel New Orleans översvämning och orkanen Katrina. Kleins kapitel om New Orleans och Katrina är i själva verket en mycket olycksbådande förvarning om kommande scenarion.
Marknadsprofeterna som skriker att staten är ineffektiv och bör skäras ner till förmån för privata företag bör, säger Klein, avslöjas som de rövare de är. För om all makt tas från det allmänna då blir det de pengarstinna som är samhällets oinskränkta gudar.
Naomi Kleins Chockdoktrinen är således en rekommendabel läsning för alla dem som söker efter hur den nyliberala logiken fungerar – och agerar. Det är oerhört lärorikt att begripa dessa nya liberala strukturer. De som kommer att påverka oss i den närmsta tiden. Kleins bok är således en livboj för dem som vill försäkra sig inför den kapitalistiska syndafloden.
Rob Swolf