Patrick van Klink

Boken Hungry City

Mer än hälften av världens befolkning lever idag i städer. Och att försörja städer med mat har aldrig varit enkelt. Men med dagens försörjningssystem, som är allt annat än ekologiskt hållbart, har vi stora problem framför oss. “Vi kan fortsätta att missbruka våra naturresurser och reagera när vi ställs inför en kris eller vi kan förändra systemets grundvalar” skriver arkitekten och författaren Carolyn Steel.

Carolyn Steel. Hungry City: How food shapes our lives. London: Vintage, 2009. -395 s.

Vad har då staden och födan gemensamt? Mycket mera än vad som inses omedelbart. Steel redogör för hur mathållningen av idag, liksom hur det familjeuppknutna ätandet, har uppstått. Och hon visar på hur betydelsefullt organiserandet av städernas livsmedelsförsörjning har varit och är. Något som få av oss verkar fundera över numera, behärskade som vi är av upphaussade stjärnkockar eller av lättköpta färdigrätter. Men inte bara det, 19 procent av allt ätande i USA sker idag i bilen.

Steel ställer födan, dess produktion, distribution och konsumtion mot den reellt existerande världen. Vare sig det är urbaniseringen, globaliseringen, klimatförändringen, den annalkande oljetoppen, eller världshungern/kapitalismen. Hon skärskådar hela kedjan inklusive hur det nutida avlopps­systemen uppstod och vilken avgörande betydelse det hade i det att stad och landsbygd skiljdes åt.

Livsmedelskilometrar

Steel ger läsaren än fler överraskande fakta. Till exempel lyfter hon fram betydelsen av livsmedels­kilometern. Det är ett gammalt begrepp. Det romerska riket hade kunnat försörja sig på vad Italien producerade men likväl importerades huvuddelen av all säd från Nordafrika. Det var billigare. Kostnaden för sjötransporter var betydelselöst i jämförelse med vad landstransporter kostade. Kejsar Diocletianus utfärdade också en förordning om att sjötransporten på Medelhavet måste hållas billig. Idag har vi ett motsvarande förhållande i det att flygbränslet är undantaget skatt.

Dagens storstäder uppstod som en effekt av järnvägen. Innan kunde färsk föda transporteras maximalt 30 kilometer. Det var vad häst och vagn kunde avlägga på en dag. Färsk mjölk blev verklighet för Londonborna först på 1800-talet när mjölktåget gjort sitt inträde. Därefter gick det snabbt. Så hade vi i amerikanska Chicago vid det förrförra sekelskiftet ett slakteri på 2 och ½ kilometer i diameter och där 75 000 arbetade.¹ Det var nu som de mäktiga livsmedels­koncernerna uppstod. Och det var utifrån detta nya system – som London var tidsbilden av – som national­ekonomen Adam Smith baserade sin teori om marknaden på. Steel visar intressant nog att Smith anade att ifall det uppstod fler städer av Londons storlek då skulle den verkliga verkligheten vara mera kännbar än vad marknadsteorin kunde förklara.

Vad är att göra?

Steel har ingen blåkopia på hur problemet med livsmedelsförsörjningen ska lösas men hennes enskilda förslag ska därför inte negligeras. För ifall människor blir mer medvetna, om hur de ska behandla födan, har vi början till förbättringar. Människans band till livsmedlen måste återskapas, om det så är till närproducerad föda, säsongsgrönsaker och en förenkling av mathållningen. Vi kan (ska) äta med förstånd och med ansvar för jordens försörjningsförmåga. Vi bör läsa vad som står på etiketterna på de förpackade livsmedlen och helst koka maten, liksom att lära barnen att koka mat. Plus att vi kan äta i större grupper och mindre kött och fisk. Det innebär även att handla på gång­avstånd från bostaden eller på lokala livsmedelsmarknader. Vi kan odla på kolonilotter och på balkonger. Dessutom, att rätta sig efter matkedjans realitet betyder att vi bör ställa krav på politiken och på företagen.

Boken Hungry City har mer än nog av argument. För billig mat existerar inte säger Steel. “Kravet på att det måste vara billigt att äta, leder till ett förstörande system i händerna på multinationella livsmedelsbolag. Är det så att människorna inte kan betala för sin föda då måste vi göra det möjligt. Vi måste tänka ut ett system som fördelar välfärden bättre. Vårt försörjningssystems misslyckande är ett tecken på vårt samhälles misslyckande. Vi har behov av mer medmänsklighet.”

Äta bör man ... dvs vi måste göra något åt det primitiva misshushållandet. Steel strävar inte efter en återgång till en uppdiktad Solbackavärld. Hon söker istället efter lösningar som kombinerar modern teknik med nya slags städer och en medmänskligare social indelning. Hon ger, som exempel, en redogörelse av den kinesiska ekostaden Dongtan som byggs idag. Den har ett flertal funktioner som alla ingår i ett ekologiskt kretslopp. I denna jordbruksstad är höghusen samtidigt bondgårdar. Grön­saker odlas under ledlampor som drivs av solpaneler och bevattnas med renat avfallsvatten etc, etc. Men – och detta är ett aber – ifall supermarknaden får fortsätta sitt förstörelseverk då förblir även denna framtid en utopi.

Steel har ibland exempel, som verkar väl orealistiska, såsom det nederländska försöket att föda upp grisar i bostäder. Hennes bok är dock ett gott komplement till böcker av exempelvis Michael Pollan² och Marion Nestlé.³ Man får av hennes bok en klarhet i vad vår livsmedelsförsörjning i realiteten handlar om och det förstärker insikten, och förhoppningsvis viljan, att förändra världen till ett bättre.

Grenzeloos (Amsterdam) den 19 december 2011. Bearbetad översättning och noter Per-Erik Wentus.