Svend Vestergaard Jensen

Boken Säg ifrån

Förargelsen över utvecklingen och tillståndet i världen har fått Stéphane Hessel att - i en hög ålder av 93 år - säga ifrån. Han uppfordrar till uppror. Det finns naturligtvis ett skäl till detta, både individuellt och socialt. Hessel föddes i Berlin 1917. I mitten på 1920-talet flyttade familjen till Frankrike. Den unge Hessel valde som 23-åring att bli aktiv i den franska motståndsrörelsen mot den nazistiska ockupationen i maj 1940.

Stéphane Hessel. Säg ifrån. [Kommentarer av Annika Norlin, Göran Greider, Åsa Moberg och Pierre Schori] [Efterord Sylvie Crossmam] Översättning. Ulla Bruncrona. Stockholm: Louise Lindfors förlag, 2011. -67 sid.

Hessels uppmaning, boken igenom, är att ta avstånd från likgiltigheten inför dagens orättfärdigheter inklusive förtrycket vi ställs inför. Hans uppmaning är “vägra att lyda”, som är centralt i den civila ohörsamheten - “olydnaden”. Upprördheten är den huvudsakliga drivkraften, säger han. Det var också den som fick honom att i unga år gå med i motståndsrörelsen mot fascismen. Det är detta engagemang som han nu vidarebefordrar med uppmaningen “Ta över stafetten, engagera er”.

Det finns tillräckligt med fakta att ta fasta på, skriver han. “... att penningväldet ... aldrig har varit så mäktigt, så oförskämt och så egoistiskt och att det representeras på statens högsta nivå. Bankerna som numera är privatiserade bekymrar sig i första hand om aktieägarnas intressen och om direktörernas bonuslöner, inte om det allmänna bästa. Klyftan mellan de allra fattigaste och de allra rikaste har aldrig varit så djup, penningbegäret har aldrig varit starkare och konkurrensen aldrig uppmuntrats lika ivrigt. Och tillägger han. “ ... jordklotets ödeläggelse är mer och mer ... “. Han hänvisar till den franske författaren Jean-Paul Sartres verk Äcklet, Muren och Varat och intet (1) Där den bärande tanken är: “Ni har ansvar som individer”. Och det mänskliga ansvaret, hävdar Stéphane Hessel, fordrar att man engagerar sig. Hessel använder sig av flera filosofer och författare i sin skrift. Hans budskaps kärna är att det finns orsak, att som människa, uppröras över tillståndet i världen och följaktligen att engagera sig.

Hessel anslöt sig under kriget till motståndsrörelsen Comité national francais under Charles de Gaulle. Han arresterades av Gestapo i Paris och sändes till koncentrationläger i Tyskland bl.a. till Buchenwald, men överlevde och kunde återvända till Frankrike.

I slutet på och efter kriget utarbetade Conseil nationale de la Résistance (som det nationella motståndsrörelserådet nu hette och som 1943 bildades av de åtta stora motståndsrörelserna) i allians med de två stora fackliga landsorganisationerna och bl.a. socialdemokratin och det franska kommunistpartiet ett program för återuppbyggnaden. Programmet innehöll rationella reformkrav såsom ”En fullständig plan för socialförsäkring med inkomstsgaranti för alla medborgare i situationer då de inte kan tjäna sitt uppehälle genom arbete och pension för äldre arbetare skall erbjudas dem en värdig ålderdom”. Dessutom “Viktiga monopoliserade produktionmedel som är frukten av gemensamt arbete, energikällorna, malmerna, försäkringsbolagen och de stora bankerna bör återgå till staten” Men det var en klasskompromis och ett klassamarbete – något som Hessel inte direkt klargör - som i sin tur underlättades av kommunisternas folkfrontsstrategi. Alltså den kraftiga pressen underifrån, från motståndsrörelsen, kunde hållas tillbaka och kapitalismen fick sin chans, vilket innebar att reformerna aldrig omsattes fullt ut. Alliansen med kommunistpartiet skulle dyka upp återigen under upprorets år 1968 då de tillsammans med president de Gaulle återigen var de som satte stopp för de revolutionära kraven då.

Hessel kom efter kriget att delta i utformandet av Förenta nationernas förklaring om de mänskliga rättigheterna 1948, (som återges i boken). Senare i livet, efter Francois Mitterands valseger, anslöt han sig socialdemokratin i Frankrike med en fortsatt diplomatbana.

Det var tack vare sitt diplomatpass som Hessel tillsammans med sin fru därför kunde resa till Gazaremsan åren 2008 0ch 2009 och därifrån berätta om gazabornas desperata situation. Om sitt ställningstagande sa han efter besöket till medierna som kritiserade honom för hans hållning “Jag har alltid stått på systemkritikernas sida”.

Efter besöket, som också omfattade en tur till Västbanken, skriver han att alla borde läsa Richard Goldstones rapport från 2009 om Gazaområdet.(2). I rapporten anklagar denne uttalade sionist den israeliska armén för att ha begått “ ... handlingar som kan jämställas med krigsförbrytelser och kanske också med brott mot mänskilgheten.” Stéphane Hessel skriver “Jag ansluter mig till den sydafrikanske domarens åsikt Det är outhärdligt att judarna själva kan göra sig skyldiga till krigsförbrytelser. Men sorgligt nog ger historien inte många exempel på folk som lärt sig av sin egen historia.” Redan en fredlig demonstration av palestinier - som till exempel innevånarnas i byn Bil'in samling intill den israeliska säkerhetsmuren, dvs apartheidmuren, varje fredag, - klassas av den israeliska regeringen som en “icke-våldsterrorism”. Hessel säger “Jag var inte ensam om att lägga märke till att den israeliska regeringen definierade aktionen som 'icke-vårldsterrorism' Lite väl starkt ... Man måste vara israel för att benämna icke-våld som terrorism. Framför allt måste man besväras av att icke-våldet är effektivt, för att det vinner bifall, väcker förståelse och får stöd av alla motståndare till förtryck i världen.”

Denna lilla bok eller snarare pamflett – som kom ut 2010 i Frankrike som Indignez-vous! och på kort tid blev världskänd - är en uppfriskande läsning. Här finns mycket att ta tag i eller som Hessel uppfordrar oss till “ ... att ni alla och envar måtte finna era egna skäl till att engagera er”. Det löper boken igenom en röd tråd att det gäller att kämpa mot orättfärdigheterna – att inte böja sig! Hans budskap är enkelt och otvetydigt. Säg ifrån och boken avslutas med en glödande uppfordran i stora bokstäver till dem som kommer att skapa 2000-talet, “ATT SKAPA INNEBÄR ATT GÖRA MOTSTÅND, ATT GÖRA MOTSTÅND INNEBÄR ATT SKAPA”.

Socialistisk Information. (Köpenhamn) 4 maj 2011. Redigerad översättning och noter Per-Erik Wentus.

1) Jean-Paul Sartre. Äcklet. (La nausée. 1938] Översättning Eva Alexanderson [med urval av Klas Östergren]. [Ny utgåva]. Stockholm: Bonniers Pocket, [1949] 2000. -366 sid.

- Muren. [Le mur. 1938] Översättning Eyvind Johnson och Eva Alexanderson. [Ny utgåva]. Stockholm: Bonniers, 2005. [1946] -253 sid.

- Varat och intet. [L'Être et le Néat. 1943] I urval och med inledning av Dag Österberg. Översättning Richard Matz. ... [Ny utgåva]. Göteborg: Korpen, [1983] 1992. -335 sid.

2) Se For humanity [Elektonisk resurs] reflection of a war crimes reflection / Richard J. Goldstone. Förord Sandra Day O'Connor. New Haven/CT.: Yle University Press. 2000. -152 sid.