F-B Habel

Filmen In the Fog

In the Fog (2012). Regi: Sergej Loznitsa. Manuskript: Sergej Loznitsa, baserad på Vasil Bykaus roman U tumane Producent: Heino Deckert. I rollerna: Vladimir Svirsky (Susheya), Vladislav Abashin (Burov), Sergej Kolesov (Volik) m.fl. Produktion: MA.JA.DE. Filmproduktion (de) i samarbete med GP Cinema Company (ru), Rija Films (lv), Lemming Film (nl) och Belarus-Film (by). Färg, ryskt språk, engelsk (etc) text, 127 min.

“Soldater är mördare”, var den välkända ståndpunkten hos mellankrigstidens store anti-militarist Kurt Tucholsky (1890-1935). Han hade goda skäl för sin syn. Tucholsky tjänstgjorde i den tyska armén, i Lettland vid gränsen mot Vitryssland, under det första världskriget.

Knappt en människoålder senare fick vitryssen Vasil Bykau (1924-2003) under det andra världskriget kämpa för att försvara sitt hemland på nytt mot tyska styrkor. (1) Efter kriget tog löjtnanten Bykau avsked ur armén men återgick inte heller till ett arbete som skulptör, som han hade utbildats för. Han blev journalist. Fast ganska snart tog författandet överhanden. Han började i noveller och romaner beskriva och bearbeta krigets trauma. Det är det moraliska skräckkomplex som vanliga människor ställs inför i ett krig. Och detta kom att ge honom en världsvida uppmärksamhet och erkännande som en av de större författarna. (2).

Filmerna Alpballaden (Alpijskaja balada) (3) och Sign of Misfortune (Znak Blady) (4), som är baserade på hans böcker, förtrollade på sin tid inte bara åskådare i Sovjetunionen och övriga öststater utan även människor i väst. 1977 fick ryskan Larisa Sepitko priset Den gyllene björnen på Berlins Internationella Filmfestival med filmningen av Bykaus roman Sotnikau. Filmen, Starkare än döden, tillhör en av topparna i den sovjetiska filmhistorien. (5) Och 1988 kom Bykaus berättelse In the Fog att filmas under samma titel. Det var inget att undras över, för vid den tiden var Bykaus världsvälkänd. 1998 var han förslagen för Nobelpriset i litteratur.

När nu filmen 2012 har gjorts på nytt av Sergej Loznitsa hålls författaren som skrev boken, som manuskriptet är baserat på, tillbaka i diskussionen om filmen. Vad är skälet till detta kan man undra? Skulle människor ta illa vid sig för att Bykau under perestroikan satsade på den framtida vitryska diktatorn Alexander Lukasjenko? Eller är det för att han senare, efter publiceringsförbud och förföljelse, vände sig mot honom och 1998 flyttade till Finland, senare Tyskland och Tjeckien?

Regissören Loznitsa, som sen 2001 bor i Berlin, föddes 1964 i Baranovitchi i Vitrysska SSR. Efter matematikstudie arbetade han som cybernetikingenjör. 1991 fick han stipendium för studier vid filmhögskolan Statliga filminstitutet WGIK i Moskva. Sin gedigna kunskap har han visat i ett flertal dokumentärfilmer och på senare tid även i två spelfilmer. Loznitsa särmärke är att mycket strängt behandla de två samhörande begreppen moral och förräderi. Det som nödvändigtvis kommer till ytan i krig, men som naturligtvis även gäller annars

In the Fog är ett filmiskt kammarspel och berättar om Susheya, en rallare, som under den tyska ockupationen av Sovjetunionens västra del tillsammans med sina kamrater utför sabotage. Efter att de fångats in gör tyskarna processen kort med dem. Dock tillåts Susheya löpa. Han klassas därför som förrädare av sina landsmän och två partisaner sänds ut för att likvidera honom. Även hans familj fångas av den rådande logiken. Han undkommer att dödas enbart av att ett tyskt överfall råkar ske i skogen dit han tagit sin tillflykt. Och Susheya ser det som sin plikt att rädda mannen som strax innan tänkte skjuta honom.

Loznitsa är välkänd från sina dokumentärer som en mycket finstämd estet med en kompromislös syn. Denna hans andra spelfilm är en gripande och spännande film om motstånd och förrädari, hämnd och förlåtelse, ära och barmhärtighet. Det är det som finns i Bykaus In the Fog och som nu i Loznitsas regi och Oleg Mutus kameraföring ges den filmiska gestaltning som är förlagan värdig. Loznitsa förklarade i en intervju det så här “Också efter Sovjetunionens slut har ingen film gjorts som kunnat se dessa tragiska krigsår förutsättningslöst. Så länge detta tänkande är för handen fordrar, omständigheterna som gällde då, en eftertanke. Det är därför en plikt för mig att titta bakåt och därmed också framåt.”

....

Junge Welt (Berlin) 15 november 2012. Redigerad översättning och noter Per-Erik Wentus.

(1) Av vitryska SSR:s befolkning på 10.6 miljoner dog 2,2 miljoner människor och 700 000 tillfångatogs. Vitryssland var en av de stater som drabbades värst av det andra världskriget

(2) Se Zina J. Gimpelevich. Vasil Bykau. His Life and Works. Montreal: McGill-Queens University Press, 2005. -260. Förutom Bykaus liv och verk finns i boken även en klargörande redogörelse av språket belorusiska (vitryska) som var det Bykau skrev på. Men han blev mestadels i Väst sedd som ryskspråkig. Han översatte också själv sina böcker till ryska. Han namn är på ryska Bykov och det blev oftast det namnet som angavs. På svenska finns två verk. Vasil Bykov. Grustaget [Karjer]. Översättning [och efterskrift] Staffan Skott. Stockholm: Natur och Kultur, 1990. -300 sid. Vasil Bykau. Veteranen [Afganets]. Översättning och efterord Nils Håkansson. Stockholm: Ruin, 2008. -81 sid.

(3) Alpballaden (1966). Regi: Boris Stepanov. Manuskript: Vasil Bykov. I rollerna: Ljubov, Stanislav Ljubsin, Vladimir Belokurov m.fl. Produktion: Goskino (USSR). Färg, ryskt tal, svensk text, 93 min. Förlagan finns bl.a. i engelsk och finsk översättning. Vasil Bykau. Alpine ballad. Hold out til Dawn. Översättning Gergre Henna. Moskva: Raduga, 1989. -230 sid. och Vasil Bykov. Viimeinen tavoite. Alppiballadi. Översättning Ulla-Liisa Heino. Helsingfors: Kansankulttuuri, 1975. -316 sid.

(4) Sign of Misfortune (1986) Regi/Manuskript: Mikhail Ptashuk. I rollerna: Nina Ruslanova (Stepania), Gennadiy Garbuk (Petrak), Vitaly Bykov. Produktion: Kinostudija Mosfilm (USSR). Färg, ryskt tal. 151 min. Förlagan finns i dansk översättning. Vasilij Bykov. Ulykketegnet. Översättning Jan Hansen. Köpenhamn: Sputnik Forlag, 1988 -345 sid.

(5) Starkare än döden (1977). Regi: Larisa Sepitko. Manuskript: Jurij Klepikov, Larisa Sepitko. Producent: Willie Geller. I rollerna: Boris Plotnikov (Sotnikov), Vladimir Gostjuchin (Rybak) Ljudmila Paljakova (Demcicha) Producent: Kinostudija Mosfilm (USSR) Färg, ryskt tal, svensk text. 110 min. Finns som DVD under namnet The Ascent. Förlagan finns i norsk översättning. Vasil Bykaw. Sotnikaw. Översättning Martin Paulsen. Oslo: Solum Forlag, 2008. -266 sid.