Artikel ur Tidningen Offensiv (Organ för Rättvisepartiet Socialisterna)

Kamp mot rasism och högerpolitik

Hotet från sverigedemokraterna och hur det kan bekämpas

Sverigedemokraternas valresultat chockar och upprör många. Hur kunde sd ta så många mandat – och är detta bara början? På skolor, arbetsplatser och i media diskuteras hur sd-rasismen ska stoppas.

Hur kan sd få så många röster?

– Huvudorsaken är missnöjet med de etablerade partierna, särskilt socialdemokraterna. Välfärden raseras och klyftorna växer – och detta genomförs av det tidigare arbetarpartiet, s. Inte heller de fackliga ledningarna har tagit strid mot försämringarna.
– Sd parasiterar på detta missnöje och pekar ut invandrare och flyktingar som syndabockar. Sd presenterar sig som en opposition, trots att partiet i de flesta frågor har ungefär samma politik som Reinfeldts allians.
– Sd vinner mest passiva missnöjesröster. Ungefär som ny demokrati är en hel del småföretagare, osäkra mellanskiktsväljare, men också en del arbetare. På ”många platser där sd gått framåt är medellönen högre och arbetslösheten lägre än riksgenomsnittet” (Svenska Dagbladet 23 september). Många av sd:s väljare vill bestraffa s, men har långt ifrån en genomtänkt politisk/rasistisk syn.

Är sd ett rasistiskt parti?

– Utan tvekan. Partiets rötter finns bland nynazisterna i slutet av 1980-talet och under 1990-talet. Banden mellan sverigedemokrater och nazister finns kvar än idag, vilket Expo (www.expo.se) visat många exempel på. Sd:s representanter har deltagit på rader av internationella träffar med t ex Le Pens Front National i Frankrike.
– Sd:s dagspolitik är också rasistisk. Rasism betyder medveten splittring av olika etniska grupper (förr sa sd ”raser”, nu säger de ”kulturer”). I ett program, antaget i maj 2005, har sd 33 krav på olika politik för svenskar och invandrare. Denna sd-apartheid ska gälla bostäder, undervisning, giftermål, gränskontroller, religionsutövning, klädsel, rättsväsende m m.

Vad kan de etablerade partierna göra?

– Utvecklingen i Danmark, Frankrike och Belgien visar att riksdagspartierna inte kan stoppa rasistpartierna. Socialdemokrater och moderater är de som rivit ner välfärden (sänkt pensionerna, skurit ned vården o s v). De är också ansvariga för flyktingpolitiken, där flyktingar misstänkliggörs som kriminella.
– Göran Johansson, kommunråd (s) i Göteborg, påstod efter valet att sd:s framgångar beror på ”den ojämna fördelningen av flyktingar mellan kommunerna”. Han vill alltså stoppa flyktingarna, men gör inget åt rasisterna! I Danmark har både (s) och högerpartierna anpassat sig till rasistiska Dansk Folkepartis flyktingpolitik.
– De etablerade partierna väljer mellan att stänga ute sd genom att själva samarbeta och föra dialog med sd. Båda metoderna riskerar att öka sd:s stöd. Utestängningen ger bilden av att sd är i opposition medan dialogen ger sd legitimitet.

Går det att stoppa rasismen och sd?

– Ja, rasistpartierna är inte stabila. Medvetna masskampanjer som bemöter rasismen kan ha stor effekt, särskilt på sd:s periferi av passiva väljare. Men antirasismen måste gå längre än till bara argument för varför alla har ett lika värde. Det behövs massmobiliseringar, som också kan samla till gemensam strid för upprustning av välfärden, jobb med avtalsenliga löner, bostad åt alla o s v. De stora antirasistiska mobiliseringarna i Sverige i början av 1990-talet, särskilt då nazisterna stoppades i Kungsträdgården 1991, ledde till åratal av kris för sverigedemokraterna.
– Gemensam kamp för bättre villkor är enda sättet att driva igenom förbättringar och det bästa sättet att slå tillbaka rasismen. Arbetarkampen i Frankrike har flera gånger lett till minskat stöd för Le Pens rasister. Lokalt i Haninge spelade den kamp som Rättvisepartiet Socialisterna tog initiativ till, som stoppade lunchavgifter på gymnasiet, en liknande roll. Alla elever, oavsett etnisk bakgrund, behövdes i kampen.

Hur kan sd utvecklas?

– Sd hålls samman av valframgångarna, men saknar både gemensam politik och aktiva medlemmar på de flesta orter. Inte ens i Landskrona, där sd fick 22 procent, har partiet ett lokalt program. Den lokale sd-ledaren säger sig inte veta vad partiet ska driva för frågor, men förordar samarbete med folkpartiet – ”de har samma syn på flyktingpolitiken”. I många kommunfullmäktige har sd knappt synts till, eller lagt cirkulärmotioner om ”repatriering” (återsändande) av flyktingar.
Farorna med sd idag är tre:

  1. att de lyckas splittra kamp underifrån genom att så splittring,
  2. att våldsamma nazister uppmuntras och söker sig till orter där sd gått framåt,
  3. att de etablerade partierna ytterligare anpassar sin flyktingpolitik till sd.

Även om många nu fruktar att sd kommer in i riksdagen 2010 är det inte säkert. Det rasistiska partiet ny demokrati, som kom in i riksdagen 1991, kollapsade på grund av inre kriser i en tid när en rättviserörelse mot nedskärningspolitiken växte fram. Sd har under 2000-talet präglats av interna kriser och splittringar, vilket troligast kommer att fortsätta när maktmöjligheterna ökar. Klasskampen och den antirasistiska kampen under de närmaste åren kommer att vara avgörande för sd:s framtid.

Per-Åke Westerlund