Välkommen till marxistarkiv.se!

Många av dokumenten på denna webbplats är i PDF-format. För att kunna läsa dem behövs ett program som kan läsa sådana filer, t ex Acrobat Reader (finns gratis att hämta från webben). Om din webbläsare inte klarar att läsa filerna så kan du först spara dem på din dator och sedan öppna filerna med t ex Acrobat Reader. PDF-filerna är sparade med "bokmärken", vilket gör det möjligt att "bläddra" mellan olika avsnitt i texten. Aktivera den möjligheten genom att klicka på Bokmärkesfliken längst uppe till vänster (om du använder Acrobat).

Tips för användare av Internet Explorer: Om du tycker att texten är för liten kan man göra den större genom att antingen använda ctrl-tangent + scrollhjul på musen, eller förstora texten via ikonen "Sida -> zooma". Ctrl+scrollhjul fungerar även i Firefox.


Nyhet: Aktuella frågor. Här kommer vi att placera texter, dokument etc som rör aktuella ämnen.

Annons:

Leo Trotskijs klassiker Året 1905. För första gången på svenska.

bokomslag


 Kan beställas för 99 kronor + porto. E-posta eller ring 08-605 94 03.

Ny Trotskijbiografi på svenska!

Den franske marxistiske historikern Pierre Broué har skrivit en mycket auktoritativ Trotskij-biografi som nu finns i svensk översättning (utgiven av Carlsson bokförlag). Marxistarkivet har deltagit i framtagningen av denna viktiga bok och kommer även att publicera kompletterande material, bl a korta biografiska skisser (med sidhänvisningar) över personer som förekommer i boken. Vi kommer även att publicera recensioner och medarrangera möten som presenterar Trotskij-biografin.

Den som vill veta mer om Broué och hans verk hittar en hel del material på marxistarkivet , förutom flera texter även biografiska uppgifter om författaren m m. [Se: Pierre Broué]

Trotskij


FRIGE DE FEM KUBANERNA!

Gerardo Hernández Antonio Guerrero Fernando González Ramón Labañino René González
Gerardo Hernández Antonio Guerrero Fernando González Ramón Labañino René González

Fem kubaner sitter i amerikanskt fängelse dömda för "spioneri". Deras "brott" är att de avslöjat terroristisk verksamhet riktad mot Kuba. Mer information om "de fem" finns på denna webbplats, se artikeln Appellationsdomstolen i Atlanta splittrad. och FN-dokumentet FN:s arbetsgrupp för undersökning av godtyckliga fängslanden.


 Marxistiskt arkiv

På denna webbplats hittar du artiklar, dokument, böcker – såväl “klassiker” som nyare texter – som rör marxistisk ekonomi, arbetarrörelsens historia, osv. Plattformen är anti-stalinistisk (varför? - se nedan), men är inte knuten till någon politisk organisation - webbplatsen ska vara en icke-sekteristisk mötesplats där de flesta icke-stalinistiska socialister ska kunna medverka.

Vi som startat webbplatsen är inte organiserade i någon “vänsterorganisation”, men representanter för det flesta svenska vänsterorganisationerna har redan förklarat sig stödja projektet och vi hoppas att ytterligare personer ska bidra till projektet. Du som är intresserad kan bidra på många olika sätt – du kan välja att deltaga mer aktivt/permanent, du kan skicka in texter/dokument (artiklar, uppsatser osv.) som du tycker bör publiceras, du kan komma med artikelförslag, ge förslag som rör webbplatsens utseende eller innehåll osv. Du som är intresserad kan nå oss via mail: .

Vilka typer av texter/dokument kommer vi att publicera?

Givetvis tänker vi försöka styra innehållet utifrån webbplatsens allmänna målsättning, men detta betyder inte att vi eftersträvar någon slags “renlärighet” – vi kommer även att publicera annat material, även från sådana håll (t ex socialdemokrater, stalinister eller maoister), som vi egentligen betraktar som politiska motståndare – det avgörande är om det bidrar till förståelsen av den verklighet som vi vill försöka förändra eller inte.

Varför är vår plattform anti-stalinistisk?

Det finns flera orsaker till detta:

1) Stalinismen har misslyckats, gjort bankrutt

Stalinismen har haft över 50 år på sig att “bygga socialismen”. Inte någonstans har den lyckats bygga något “socialistiskt samhälle” av den typ som socialismens pionjärer strävade efter. Stalinismen har inte ens lyckats behålla makten – i det flesta länder där den haft makten har kapitalismen redan återupprättats eller håller på att återupprättas – detta gäller oavsett vilken variant av stalinism det rör sig om (Sovjetunionen, Kina, Albanien, Jugoslavien, Rumänien ... ). Stalinismens historiska misslyckande innebär att det är dags för alla socialistiska krafter att inse att stalinismen är en återvändsgränd som för alltid bör förpassas till historiens skräphög. Det gäller idag inte att försvara stalinismen, utan enbart att analysera den – för att förstå varför den misslyckades och för att effektivt kunna bekämpa den och förhindra att något liknande kan uppkomma i framtiden.

2) Stalinismen har misskrediterat socialismens idé

Stalinismens facit, med en “monolitisk” partidiktatur, massterror, historieförfalskning osv. har skadat socialismens och kommunismens sak på ett mycket genomgripande sätt. Om man idag vill bygga upp en revolutionär socialistisk rörelse så måste denna kräftsvulst opereras bort – det är inte möjligt att få en trovärdighet för socialismens sak utan att grundligt göra upp med stalinismen. Att, som vissa “nystalinister”, hävda att man måste försvara “Stalin” eftersom “reaktionärernas Stalin-hets används för att bekämpa socialismen” är inget hållbart argument. Många av de brott som borgare, socialdemokrater osv. tillskriver stalinismen har faktiskt inträffat och det är bara dumt att försöka bortförklara detta. I stället måste de revolutionära socialisterna bli bättre än reaktionärer när det gäller att avslöja stalinismens brott – och till skillnad från borgarna så bör vi också analysera det skedda, förklara hur det kunde ske och hur det kan undvikas i framtiden. Enbart om vi lyckas med detta så kan vi verkligen se fram emot socialistisk framtid med tillförsikt.

3) Stalinismen har inneburit en kris för både teori och politik

Stalinismen innebar att den marxistiska teorin förflackades och dogmatiserade på ett sådant sätt att stora delar av det marxistiska och leninistiska tankegodset förpassades till glömskan och tabubelades. Detta gäller i synnerhet det rika arvet från den ryska revolutionens första år, fram till mitten av 20-talet, där revolutionärer som Trotskij, Bucharin, Preobrazjenskij, Radek m fl gav många värdefulla bidrag via debatter, böcker osv. Stalinismen innebar inte bara att det rika bolsjevikiska arvet stympades, utan också att den teoretiska nyproduktionen i stort sett försvann - i stället för att uppmuntra teoretiskt kamp och nytänkande fick stalinismens “teoretiker” nöja sig med att försvara de stalinistiska dogmerna, en vulgariserad “marxism-leninism”. Marxismen ska vara en vetenskap och en vetenskap måste vara kritisk, annars är den snarare en slags religion, ett dogmatiskt system som bygger på tro, inte vetande. Stalinismens strypgrepp på den marxistiska teoribildningen kan och måste brytas!

Genom att stalinismen hade monopolanspråk på den revolutionära rörelsens teori och politik, så har den också försvårat och ofta omöjliggjort en vettig diskussion om revolutionär politik, både strategi och taktik. Att avvisa stalinismen innebär att man återigen kan börja diskutera viktiga strategiska och taktiska frågor utan skygglappar eller tabun, vilket är nödvändigt för att den revolutionära rörelsen skall kunna bli framgångsrik. Även på detta område innehåller erfarenheterna från den ryska revolutionens första år och den Kommunistiska internationalens första fyra kongresser ett rikt arv som måste återerövras. Och därefter är det främst den trotskistiska rörelsen som försökt upprätthålla och vidareutveckla den revolutionära teorin och politiken – fast även i denna strömning finns dogmatiska drag som måste ifrågasättas och arbetas bort (den trotskistiska dogmatismen hänger samman med att man försökte bevara en relativt liten kärna av revolutionärer under tidvis mycket svåra förhållanden).

Även på det organisatoriska planet har stalinismen haft ett ytterst negativt inflytande. Dess kännemärke är auktoritära metoder, ledardiktatur och byråkratisk likriktning. Den förstalinistiska traditionen av omfattande inre partidemokrati, öppna politiska diskussioner osv. är ett måste för att bygga en livskraftig revolutionär organisation.