Socialistiskt alternativ
Nyfiken på hur SÄPO: s påstått nya öppna inställning fungerade i praktiken skickade Socialistiskt Alternativs John Andersson iväg en skriftlig ansökan till Rikspolisstyrelsen, där han krävde att ”få veta allt som står om mig i Säkerhetspolisens register”. Läs vad han fick fram när han skulle ta reda på vad SÄPO: s version av ”Följa John” innebar.
– Misstänker du att du åsiktsregistrerats är det hos Säkerhetspolisen, SÄPO, som du kan söka besked. Dit hänvisas också undrande som vänt sig till justitiedepartementet och försvaret. Alla som tas ut till värnplikt kollas mot polisens misstankeregister och belastningsregister. Några egna, ytterligare register över värnpliktigas politiska, religiösa eller andra åsikter får inte försvaret hålla sig med. Även vid rekrytering till särskilt känsliga säkerhetsklassade befattningar används polisens register som bedömningsgrund.
– Efter en lagändring som formellt genomförs den 1 mars i år, men som redan tillämpas, måste SÄPO även lämna ut uppgifter om registreringar som gjorts med stöd av gamla riktlinjer. Då ges besked både om och hur man registrerats. SÄPO behöver dock inte lämna ut uppgifter om det anses röja källor och arbetsmetoder. Sådana uppgifter blockeras av sekretess i 70 år. Både i dessa fall och till dem som inte förekommer i några register uttrycks SÄPO: s svar att ansökan om utdrag avslås.
Så hette det i början av året, efter att först säkerhetstjänstkommissionen presenterat sin forskning i december 2002 och en namninsamling med kravet ”Öppna SÄPO: s arkiv” överlämnats till justitieminister Thomas Bodström i januari i år.
Thomas Bodström är ju en lysande PR-man, som på ett energiskt och intelligent sätt kan få det att låta som att han aktivt ger sig på olika missförhållanden, medan han i praktiken endast desarmerar den kritik som framförts. För att helt öppna SÄPO: s arkiv ville han nämligen inte gå med på - ”då skulle en massa skyldiga brottslingar komma undan” - utan istället ville han se framåt och ”minska risken för framtida misstag".
Polisdatalagen skulle ses över och registernämnden skulle titta på om det finns fler personer som har rätt till ersättning, därför att de förlorat arbetet på grund av åsiktsregistreringen. SÄPO-chefen Jan Danielsson förklarade i sin tur, att det som fanns i arkiven bara handlade om historia, utan relevans och intresse för dagens säkerhetspolisiära arbete.
Nyfiken på hur det hela fungerade i praktiken skickade jag därför iväg en skriftlig ansökan till Rikspolisstyrelsen, där jag krävde att ”få veta allt som står om mig i Säkerhetspolisens register”, samt begärde vidare specifika uppgifter om en rad saker som jag misstänkte att jag kunde ha blivit registrerad för:
– politisk aktivitet som jag varit inblandad i ända sedan jag gjorde mina första trevande försök 1972, i synnerhet då sådan där det ansetts att jag haft ledande positioner:
– telefonavlyssningen av bokcaféet Röda Rummet i Malmö 1983;
– påståendena om ”stämplingar till uppror”, som Malmöavdelningen av Socialistiska Partiet - det parti som jag tillhörde 1983-94 - misstänktes för under min tid som medlem där;
– flygfotograferingen av Socialistiska Partiets sommarläger på 1980-talet, där jag deltog regelbundet;
– min fackliga aktivitet inom Metall och LO från 1977, i synnerhet med anledning av att jag 1983 blev politiskt avskedad vid den mekaniska verkstad som jag då arbetade på;
– aktivitet i samband med olika former av solidaritetsarbete, främst då när det gällde Palestinafrågan och den palestinska intifadan, som jag personligen såg på plats vid flera tillfällen från 1987;
– Ekofindemonstrationen i Malmö april 2001, där listan över de omhändertagna tydligen fortfarande cirkulerar;
– demonstrationerna 2001 i Göteborg, där jag greps av polis på Järntorget;
– videofotograferingen av Undersök polisskottens demonstrationsmöte på Gustaf Adolfs torg i Malmö oktober 2001 (jag angav specifikt att det var jag som vinkade till kameran, så man kunde inte förneka att filmen existerade).
Efter ett bra tag damp det till slut ner ett stort och tjockt brev från Rikspolisstyrelsen, inslaget i Totalförsvarets säkerhetsemballage, med mottagningsbevis att underteckna och hela faderullan. Spänningen var olidlig!
Jodå, brevet innehöll ett oerhört viktigt konkret svar: jag var registrerad och detta åtminstone sedan 1985. Men resten var ett veritabelt antiklimax. Brevet innehöll endast fyra (4) sidor ur SÄPO: s arkiv, alla med ett innehåll som vem som helst kan skaffa fram; i övrigt fick jag avslag på min begäran. Till detta kom ytterligare fyra (4) sidor med förklaringar, på halvt ogenomtränglig kanslisvenska, om varför jag fått avslag:
– Säkerhetspolisen finner att Din begäran kan så till vida bifallas att kopior av 4 sidor ur Säkerhetspolisens arkiv lämnas ut. Uppgifter som hänför sig till sådan underrättelseverksamhet som avses i 3 § polisdatalagen eller som i annat fall hänför sig till Säkerhetspolisens verksamhet att förebygga eller avslöja brott mot rikets säkerhet eller förebygga terrorism har tagits bort eftersom uppgifterna inte kan lämnas ut utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas.
Eller på vanlig svenska: eftersom Säkerhetspolisen uppenbarligen betraktar mig som ett hot mot Rikets säkerhet, anser man det vara fullkomligt legitimt att fortsätta att övervaka mig precis som tidigare.
Tre av de frisläppta sidorna utgjordes av manuskript till valsedlar, då jag kandiderade till riksdagen för Socialistiska Partiets räkning 1985 och 1988. Det kan framhållas att jag vid ett tillfälle varit kandidat för Arbetarpartiet-Socialdemokraterna i kommunalvalet för Skurups kommun, men detta hamnade i SÄPO-registret. Så uppenbarligen gör Säkerhetspolisen skillnad mellan laga och olaga valdeltagande!
Nåja, vid en noggrann studie av manuskripten från 1988 - då jag stod som nummer 1 på listan för Malmöhus län och nummer två för Fyrstadskretsen - hittades det ändå ett antal intressanta eller åtminstone egenartade detaljer:
1) Det hade funnits en kortare handskriven anteckning vid mitt namn, som man sedan maskerat över med Tipp-Ex. Något motsvarande finns inte vid de andra namnen.
2) I kanten på båda manuskriptet återfinns siffrorna ”
3) På båda manuskriptet i från 1988 har mitt namn blivit understrukit med penna och linjal. På det för Fyrstadskretsen har även kandidat nummer 4 strukits under, en kvinna som härstammade ifrån Colombia. Hon var inte politisk flykting, utan hade kommit till Sverige via giftermål med en svensk man. I Colombia hade hon varit politisk aktiv inom SP: s systerparti, alltså inte inom några väpnade organisationer av typen FARC eller ELN och definitivt inte inom terroristgrupper med band till t.ex. Carlos Sjakalen.
Det kan naturligtvis vara frågan om fullständigt oskyldiga och harmlösa anteckningar gjorda av länsstyrelsen, men eftersom manuskriptet nu varit av intresse för SÄPO finns det all anledning av tro det motsatta...
Den fjärde utlämnade sidan från SÄPO-registret utgjordes av en kopia av blanketten Förvarstagande enligt polislagens 13 § ifrån 21 april 2001, alltså när jag burades in vid Ekofindemonstrationen i Malmö. Det verkligt intressanta var att den hamnat i SÄPO: s arkiv. Demonstrationen var alltså inte ett vanligt och lokalt ärende för ordningspolisen i Malmö, utan av nationellt intresse för SÄPO.
Vid ett första beskådande verkade dock protokollet var lika torftigt och ointressant som det övriga materialet som jag fick, alltså att där inte stod mer än vad jag redan visste. Men även där finns det en del intressanta och förbryllande detaljer.
”Gick med kasse och omhändertogs av polis” står det i rutan Förhör och andra anteckningar. Jodå, jag gick runt med en axelväska märkt ABF - Arbetarnas Bildningsförbund - en trogen tjänare i kampen allt sedan 1970-talet, då jag var uppsökare för Metall och försökte få folk att gå fackliga kurser i ABF: s regi. Innehåll: sprängämnen? Politisk dynamit i så fall, som tidskrifter, pamfletter och flygblad! Man får väl vara glad att man inte blev åtalad för resande av livsfarligt vapen...
En ABF-väska, fullproppad med politiskt material! Detta är alltså vad som krävs för att det ska anses föreligga ett våldsamt upplopp, detta är vad krävs för att polislagens § 13 ska tas i bruk, detta är vad som krävs för att en individuell prövning ska anses ha gjorts, detta är vad som krävs för att 268 meddemonstranter sedan skulle drivas samman som boskap med hjälp av hundar, sköldar och batonger, varvid praktiskt taget alla av dem blev misshandlade. Eller för att använda polisjargong: det som krävdes för att polismakten skulle ha rätt att temporärt neutralisera 269 hot mot rikets säkerhet!
När jag JO-anmälde övergreppet framhöll jag noga, att jag inte var ute efter vare sig de två polismän som skötte själva gripandet av mig, eller arrestpersonalen vid det provisoriska koncentrationslägret ute i Fosie. Gripandet var inte förenat med fysisk smärta eller liknande, faktum är att jag verkar vara bland de ytterst få gripna demonstranter som inte misshandlades! I övrigt gjorde de enskilda polismännen endast vad de hade beordrats att göra av sina befäl. Ute i Fosie var stämningen dessutom ganska avslappnad och det fanns rent av utrymme för skämt, som när folk ville få kopior av de fotografier som bifogades protokollen.
Det som jag var ute efter var de ansvariga befälen. Dels den eller de som hade gett order om säckningen och den efterföljande misshandeln av demonstranterna, dels den som specifikt gav order om omhändertagandet av mig. Vidare ville jag ha reda på skälet till att jag greps före alla de andra.
Här blir mitt omhändertagandeprotokoll plötsligt återigen väldigt intressant, men samtidigt förbryllande. I rutan Omhändertagen enligt beslut av står det ingenting - tror man först. I själva verket ser man snart, att namnet maskerats över med Tipp-Ex eller liknande. Fast om man går till polisens arkiv i Malmö och letar efter originalet hittar man det ändå i klartext: Bengt-Åke Nilsson. Fast sedan blir förvirringen total:
1) Blanketten verkar nämligen ha undertecknats - om jag tolkar handstilen rätt - av en person med namnet Bengt-Åke Nilsson, men då i egenskap av ansvarigt stationsbefäl ute i Fosie. Alltså samma person som enligt protokollet skötte den så kallade förmansprövningen av mig, inklusive då förhöret och frigivandet av mig.
2) Jag har uttryckligen framhållit i min JO-anmälan och i det efterföljande förhöret med polisens internutredningsgrupp, att jag INTE anfört några klagomål emot personalen vid Fosie i allmänhet och den som skötte förmansprövningen i synnerhet, en person som för övrigt uppträdde mycket korrekt och hövligt. Så varför har SÄPO valt att radera ut namnet och därmed indirekt misstänkliggjort en oskyldig och hederlig person - såvida inte det varit frågan om en medvetet utlagd dimridå?!?
3) Det sätter ett stort frågetecken vid polis- och åklagarmyndigheternas versioner, där man påstår att det var divisionschefen för specialenheterna som tog det övergripande beslutet: Skulle då samma person även ha varit stationsbefäl ute vid fånglägret i Fosie? Enbart terminologin gör ju en lekman totalt förvirrad!
4) Enligt polis- och åklagarmyndigheternas officiella versioner förmedlades divisionschefens beslut sedan till avdelningscheferna, vilka gjorde en individuell prövning vid varje omhändertagande. Alla som var på plats vet att detta är högkvalificerad rappakalja och enfaldiga sagor för stora barn. Tvärtom föstes folk ihop med hjälp av hundar, sköldar och batonger till en stor kötthög. Den individuella prövningen skedde först vid förmansprövningen, då ju praktiskt taget alla blev frigivna!
5) I ett mycket litet antal fall gjordes det dock en individuell prövning i samband med gripandena. En av de drabbade var alltså jag. Det befäl som utfärdade ordern om mitt gripande var dock definitivt inte samma person som stationsbefälet i Fosie. Men vem som var det egentliga ansvariga befälet går det inte att få reda på.
6) Gripandet av mig skedde inte bara efter en individuell prövning, befälet på plats överlämnade dessutom ett papper till de poliser som vaktade mig, ett dokument som sedan vid varje vaktombyte överlämnades till den nya grupp som ansvarade för bevakningen av mig. Detta pågick ända fram till sluttransporten ut till Fosie. Men denna order finns inte omnämnd i protokollet eller är bifogad utdraget ur SÄPO-registret.
Att jag blev utsläpad ur ”säcken” och gripen före alla de andra har lett till en del spekulationer. En har varit, att polisen och SÄPO i synnerhet hade bedrivit spaningar emot mig före Ekofindemonstrationen.
Detta finner jag dock mindre troligt. Jag ogillade Arbetarmakts proklamerade paroll ”Stoppa toppmötet!” som ett utslag av enfaldig vänsterism. Jag vägrade också att stödja deras deltagande i Vita overallerna och deras planerade inträngningsförsöket på Svenska mässan, vilket senare ledde till att jag uteslöts ur Arbetarmakt. Vita overallerna var förvisso ett huvudmål för polisen i Göteborg, men det fanns egentligen ingenting som direkt knöt mig till deras aktivitet och mina kontakter med dem var mikroskopiska.
Min egen teori är istället den, att polisen aktivt letade efter misstänkta som kunde utpekas som ”anstiftare och anförare” av det påstådda våldsamma upploppet. Detta kom ju att bli ett väldigt framträdande drag i polisens och domstolarnas behandling av kravallerna i Göteborg.
De två stormningarna av demonstrationsledningens högkvarter (först Hvitfeldtska och sedan Schillerska), utpekandet av den så kallade sambandscentralen, den redigerade filmen om skottlossningen, där Hannes Westberg helt plötsligt försågs med en privat hejaklack med vidhängande tyska terrorister, etc. Allt för att styrka polisens, åklagarnas, domstolarnas, Dagens Nyheters och ”Hänt i Veckan”-advokaten Leif Silberskys huvudtes, nämligen att alla kravaller var planerade och att det bakom varje upplopp gick att hitta ansvariga ledare, som startat dem.
Att jag gick omkring fritt inne i säcken och försökte få reda vad som hände, medan de andra gått i armkrok med varandra, att folk började överlämna material till mig, samt att jag var bland de ytterst få som tillhörde ålderskategorin 20+ - för att då inte tala om 40+!! – var säkerligen faktorer som var oerhört mycket viktigare, än diverse historiskt material i Säkerhetspolisens skräckkabinett. Men återigen: detta är en fråga som SÄPO helt vägrar att svara på. Åklagaren i Malmö å sin sida lade bara ner fallet, utan att ens ha undersökt det specifikt eller tagit upp min frågeställning.
I jämförelse med 99 % av de andra demonstranterna i Malmö och Göteborg slapp jag väldigt lindrigt undan. Jag blev inte misshandlad vid ett enda tillfälle och än mindre har man försökt att ställa mig inför rätta. Men i gengäld har ju SÄPO: s register fyllts på rejält med nytt och fräscht sekretessbelagt material om mig och mina medmänniskor, material som man sedan kan använda emot oss i framtiden!
”Säkerhetspolisen (SÄPO) har till uppgift att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet. Den preventiva uppgiften är den primära. SÄPO arbetar därför i stor utsträckning med att i ett tidigt skede uppmärksamma och ingripa mot förhållanden som kan komma att hota rikets säkerhet.”
Så står det uttryckligen i den generella förklaring, som SÄPO ger till alla som fått avslag på sin begäran om att få ta del av handlingar om en själv. I 20 års tid har SÄPO som sagt arbetat förebyggande när det gäller enbart min person. Jag är rädd för att när polisen nästa gång övergår till att ingripa mera aktivt emot mig, så slipper jag inte lika lindrigt undan som år 2001...
John Andersson
De av er som inte känner sig avskräckta och deprimerade av denna rapport kan själva begära ett utdrag ur SÄPO-registret. Det räcker med en kort och enkel formulering av typen ”Jag vill veta om jag återfinns i Säkerhetspolisens register och vill få ta del av allt som står där om mig.”
OBS! Endast skriftliga ansökningar, undertecknade av er själva: e-post duger inte! Och glöm inte personnummer och hemadress, SÄPO är tack och lov inte tankeläsare...
Adress:
Rikspolisstyrelsen
Box 8304
104 20 STOCKHOLM
Socialistiskt Alternativ 140603