Tidningen Internationalen december 2002.
Så flöt till slut en del av rötslammet upp till ytan. Vänsterns så kallade konspirationsteorier bekräftas inte av Sanningskommissionens rapport. Nej då, de överträffas i kubik. Staten bryter mot lagarna och den gör det med stöd av regeringen – i ett halvt sekel. Ja, det sker helt enkelt som en del av den vanliga verksamheten. Sanningskommissionen "utesluter inte", som det så diplomatiskt heter, att den olagliga verksamheten fortsätter.
Vi som varit aktiva i denna övervakade vänster sedan slutet av sextiotalet, genom vårt medlemskap i Socialistiska partiet – och därmed i hela vår vuxna livstid bevakats av säkerhetspolisen – kan först bara konstatera att vår kritik alltsedan unga år av den svenska maktelitens djupt odemokratiska karaktär varit riktig. Till skillnad från er – Sveriges makthavare inom socialdemokratin, borgerligheten och polis- och rättsväsendet – bedrev vi vår verksamhet lagligt. Till skillnad från er övervakade och förföljde vi ingen för dennes åsikter, infiltrerade inga politiska motståndare, spionerade inte på er interna verksamhet, registrerade inte era, era makars, era vänners och era barns namn. Vi upprättade inga listor och arkiv över er, vi saboterade inte era försök att få jobb, vi avlyssnade inte era privattelefoner eller föreningsexpeditioner, vi planerade inte att massgripa er.
Vi kämpade mot er öppet – för att vi såg er som företrädare för ett i grunden odemokratiskt och orättvist klassamhälle. Att ni uppfattade allt vårt arbete i solidaritetsrörelser för Vietnam och Chile, för stöd åt strejkande gruvarbetare och städerskor, i Dalauppror för rättvisa åt låginkomsttagarna, i miljörörelsen mot kärnkraften, i fackföreningar för rätten att rösta om avtalen, i kvinnorörelsen och i Stoppa rasismen som något misstänkt och subversivt, bekräftar för oss att vi hade rätt. Att ni ansåg er ha rätt att spionera också på våra anhöriga och vänner, att flygspana över våra barns sommarläger och kanotutflykter, att kartlägga våra arbetskamrater och grannar säger något också om er moraliska karaktär.
Nu frågar vi Riksåklagaren och de åklagare som varit så aktiva, så nitiska, under den så kallade "Rättsstatens" uppmarsch till de politiska domarna mot unga demonstranter i Göteborg 2001. Ni var ju så i ert esse då, när det gällde att sätta prejudikat. Mot vilka ska det nu inledas förundersökning? Vilka tänker ni åtala? Godkänner ni att åratal av telefonavlyssning, buggning av privatpersoner, av tidningsredaktioner och hela arbetsplatser pågår? Tycker ni att provokationer och systematisk åsiktsregistrering "avviker från lagstiftarens intentioner" eller bryter det möjligen mot lagarna?
Vi kräver att arkiven hos vårt svenska STASI öppnas. De ansvariga, inklusive medlemmar i regeringar som föreslagit, godkänt, uppmuntrat och stött verksamheten, ska åtalas. Det är inte bara en principfråga om likhet inför lagen. Det är heller inte bara en fråga om att SÄPO-kalaset enligt en uppgift kostar en halv miljard kronor om året. Det är förstås också en fråga om hur våra övervakare tänker använda sina register. De är inte demokratiskt rumsrena. De är, förlåt oss denna subversiva ide´ som i trettio år föresvävat oss, ett hot mot allas säkerhet.
Håkan Blomqvist, historiker, Stockholm
Jan-Olov Carlsson, vice ordf Metallklubben vid Volvo Lastvagnar, Umeå
Dick Forslund, forskningsassistent, Stockholm
Gunvor Karlström, chefredaktör veckotidningen Internationalen, Stockholm
Kenneth Lewis, advokat, Nacka
Sten Ljunggren, lärare i företagsekonomi vid Uppsala universitet, Uppsala
Kjell Pettersson, partiordförande Socialistiska partiet, Stockholm
Maria Sundvall, läkare, Stockholm