Haakon Flemmen, Øyvind Strømmen.

Boken Den sorte tråden.

Fascismen försvann inte efter kriget, varken från Norge eller Europa, slår journalisten Øyvind Strømmen fast. I sin nya bok följer han den svarta tråden från mellankrigstiden till i dag och den går oavbruten från fascismen på 1920-talet fram till dagens högerradikalism, säger han. Han följer fascismens utveckling både i Norge och i Europa.

Øyvind Strømmen. Den sorte tråden. Europeisk høyreradikalisme fra 1920 til i dag. Oslo: Cappelen Damm, 2013. -425 sid.

Jag önskar att avliva myterna om fascismen. En av dem är föreställningen att den dog ut 1945. Det gjorde den absolut inte, säger Strømmen.

Strømmen har studerat norsk och europeisk högerradikalism i många år. Men det var efter Anders Behring Breiviks attentat i Oslo och på Utøya den 22 juli 2011, som han blev känd som den expert han är på området. Hösten 2011 gav han ut boken Det mörka nätet, (1) om högerextremismen på bloggar och andra nätsidor, fast den handlade inte så mycket om Behring Brevik. I denna nu utkomna boken är det de historiska rötterna och inspirationen till dagens högerradikalism som han vill avslöja.

Ett utbrett tankegods.

Försöket att i Norge 1927 skapa ett tvättäkta fascistparti, Den Nationale Legion, blev ingen egentlig succé. Men Strømmen visar på att fascistiska idéer under tjugotalet fick ett fotfäste i många miljöer i landet. En av dem var Fedrelandslaget.

- Fedrelandslaget var en kraftig högerradikal rörelse med 100 000 medlemmar. Den var inte fascistisk som sådan men den hade fascistiska drag i synnerhet i ungdomsorganisationen. Det är noterbart att det inte har forskats så mycket om Fedrelandslaget, säger han.

Strømmen pekar också på förekomsten av fascistiska idéer i konservativa ungdomsmiljöer och bonderörelsen före kriget. Men det skiljer sig stort, mellan de olika miljöerna, om vilka delar av det fascistiska tankegodset man tog till sig. Man kunde låta sig tilltalas av fascismens antiparlamentarism och korporativism utan att för den skull övergå i en ledardyrkan eller militant främlingshat. Även Anders Lange, som grundade förelöparen(2) till dagens Framstegsparti (Framskrittsparti), umgick till en del med fascistiska idéer, påpekar Strømmen. Allt detta är trådar som, även i hans fall, leder fram mot Nasjonal Samling, (3) kriget och norrmännens roll i Förintelsen.

Levde vidare.

Det har skrivits mycket om nazismen i Norge. Men om hur också fascismen överlevde kriget överses av många, menar Strømmen. Han pekar särskilt på det faktum att tidningen Land og Folk, ett nyfascistiskt organ som startades två år efter krigsslutet levde fram till det tidiga 2000-talet.

Historiker borde visa den tidningen mera uppmärksamhet. Den är en nyckel till att kunna begripa hur fascismen kunde leva vidare i Norge, fortsätter Strømmen. (4)

Land og Folk publicerade texter bl.a. av den brittiske fascistledaren Oswald Mosley och av den svenske Per Engdal. På 1950-talet var ju Engdal medelpunkten i försöket att bygga upp en internationell nyfascistisk rörelse.

Ett norskt fascistparti.

Tidningen Land og Folk intog med åren en viktig roll. Det var i den som Hallvard Paasche 1961 lanserade en norsk avdelning av det högerradikala Nordiska Rikspartiet. “Norge hade fått sitt första fascistparti sen det andra världskriget och Land og Folk-miljön var barmorskan”, skriver Strømmen i boken. Retoriken i partiet var aggressiv. “Fälttåg mot kommunismen! Väck Europa för en gemensam kamp! Också mot judendomen!” förklarade partiledaren Paasche.

Från 1960-talet går Strømmen vidare till försöken att på 1970 och 80-talen organisera en högerradikal rörelse, såsom bl.a. upprättandet av Norsk Front och Folkrörelsen mot invandring (FMI) visar.

Icke sällan tar han vägen via andra europeiska länder. Det är delvis för att visa på hur fascismen har utvecklats på andra håll, men också för att peka på hur den europeiska utvecklingen även hänger samman med norska miljöer. Fascismen är i sak ett alleuropeiskt fenomen, inte bara något italienskt eller tyskt, understryker han med kraft.

Mot slutet av boken visar Strømmen på hur våra dagars Eurabiateoretiker (5) är besläktade med den gamla fascismen. Ett exempel är Peder Nøstvold Jensen känd som bloggaren Fjordman.

Fjordman citerar ingående till exempel fransmannen Guillaume Faye. Faye var en centralgestalt i den franska rörelsen “nouvelle droite”, som uppstod ur nyfascistiska grupper. (6) Det visar att det finns miljöer i Norge som hämtar näring ur den traditionen, säger han.

Framstegspartiet är inte högerradikalt.

Boken igenom stöter Strømmen ofta på förbindelser mellan högerradikala rörelser och Framstegspartiets historiska utveckling och det särskilt med dess grundare Anders Lange. Likaväl kan Framstegspartiet inte kallas ett högerradikalt parti, understryker han.

Framstegspartiet är ett, relativt liberalt, borgerligt protestparti. Men även om partiet inte självt är högerradikalt har partiet varit högerradikalers parti i bristen på ett alternativ. Framstegspartiet har så sätt blockerat framväxten av högerradikala partier i Norge.

För att svara på utmaningen, som existensen av högerradikala rörelser i Europa utgör, måste man gå till problemets rötter, menar Strømmen

De högerradikala partierna, som opererar inom det demokratiska systemet, fordrar svar på högst reella problem. Det är gettosieringen och bristen på integrering. Detta är verkliga problem, som dessa partier kan profitera på. När så dylika rörelser växer, börjar andra partier ofta att kopiera deras lösningar, säger Strømmen.

Istället borde partierna ha tilltro till sin egen ideologi – om den så är liberal, konservativ eller socialdemokratisk – och finna andra lösningar på problemen ifråga.

Klassekampen (Oslo) 20 januari 2013. Översättning och noter Per-Erik Wentus.

Noter

(1) Se Øyvind Strømmen. Det mörka nätet. Om högerextremism, kontrajihadism och terror i Europa. Översättning Maja-Lena Johansson. Farsta: Molin & Sorgenfrei, 2012. -209 sid. Finns även på finska – Äärioikeisto, vastajihadismi ja terrorismi Eurooppassa. Översättning Heikki Eskelinen. Helsingfors: Tammi, 2013. -247 sid.

(2) Anders Lange (1904-1974) jurist och politiskt aktiv på mellankrigstiden bl.a. som sekreterare i Fedrelandslaget 1930-38, som han gick ur efter att Vidkun Quisling och hans Nasjonal Samling tagit över. Motståndsman under kriget, fängslad flera gånger. Lange var mot skatter och avgifter och att det offentliga grep in i folks privatliv. Engagerad antikommunist. Efter Langes död ersattes han av Carl I Hagen, som även ledde Reformpartiet. Dessa slogs samman till slut och ändrade namn 1977 till Franskrittspartiet.

(3) Nasjonal Samling var ett uttalat fascistparti under ledning av Vidkun Quisling från 1933 till 1945. I riksdagsvalen 1933 och 1936 fick partiet omkr. 2 procent. Under den nazistiska ockupationen var partiet Norges “regering” 1942-45. Medlemsantalet 1943 var 44 000.

(4) Se dock Espen Olavsson Hårseth. Folk og Land 1967-75. Fra rehabilitering til nyfascistisk opposisjonsorgan. [Masteruppsats i historia]. Oslo: Universitetet i Oslo / Institutt for Arkeologi, Konservering og Historie, 2010. -105 sid. Finns på internet.

(5) Eurabiateorin finns i två huvudsakliga varianter. a) Den första skrevs av Bat Ye'or (pseudonym för judinnan Giselle Litman 1933- ) som säger att de arabiska oljeländerna vid oljekrisen 1973 tvingade västvärlden att sluta ett hemligt kontrakt där väst, i utbyte mot olja, skulle vara tvungna att ta emot en stor mängd invånare från arabvärlden och därmed deras kultur, religion och seder. b) Den andra varianten är mera generell och säger bl.a. att västvärlden kommer att islamiseras genom den s.k. demografiska bomben, att muslimer pga högre födelsetal kommer att i framtiden utgöra majoriteten i Europa.

Eftersom teorin i stort består av allmänna resonemang och få sammanhängande empiriska fakta klassas den som en konspirationsteori.

(6) Nouvelle droite dvs den nya högern och organisationen GRECE (Groupement de Recherche et d'Ètudes pour la Civilisation Européenne) vilar i stort på fransmannen Alain de Benoists och senare även amerikanen Richard McCullochs verk. Kärnan i deras tänkande, som även kallas etnopluralism, är “Även om ingen ras eller etnisk grupp är mer värdefull än någon annan bör de dock leva åtskilda för att undvika konsekvenser av genetisk och kulturell sammanblandning”.