Skriv ut

Joacim Blomqvist

Boken Fortets murar

I Fortets murar gör journalisten Björn Hedlund tre nedslag längs EU:s yttre och inre gränser: vid den spanska enklaven Melilla i Marocko, vid Patras i Grekland och vid Migrationsverkets förvar i svenska Märsta. Vi får möta flyktingar som på olika vis försöker forcera såväl byråkratiska murar som påtagliga fysiska barriärer.

Björn Hedlund. Fortets murar. Stockholm: Bokförlaget Atlas, 2012. -92 sid.

I vassa penndrag skissas de polisiära insatser och byråkratiska kontrollåtgärder som omgärdar ett Europa som ständigt blir mera hjärtlöst och snålt. För siffrorna talar sitt tydliga språk.

Flyktingar och kontrollåtgärder.

Det talas om flyktingvågor trots att endast 105 000 migranter kom till den europeiska kontinenten utan inresetillstånd 2010. I världen fanns det samtidigt 43.3 miljoner människor som tvingats lämna sina hem. Av dessa lämnade 15,3 sina hemländer. De länder som tog emot flest flyktingar var Pakistan, Demokratiska republiken Kongo och Kenya, som tillsammans tog emot 62 procent av världens flyktingar.

Det lilla antal flyktingar på 0.1 miljoner människor som tar sig till Europa möts av murar, både byråkratiska och fysiska. I spanska Menilla omgärdas den lilla stadens 70 000 innevånare av en sex meter hög och elva kilometer lång mur, vakttorn, taggtråd, avancerade elektroniska övervakningssystem och en alert gränspolis. I läger utanför staden befinner sig mängder av flyktingar som försöker ta sig in för att därifrån kanske få chansen att flyga till Malaga på det spanska fastlandet. På samma vis försöker människor ta sig ombord på nordligt destinerade långtradare i det grekiska Patras hamn. På flyktingförvaret i Märsta hålls mäniskor som till sist lyckats nå Sverige: många i väntan på en obönhörlig utvisning.

EU:s yttre gräns bevakas genom organisationer som Frontex (1), en ständigt svällande organisation som spionerar på flyktingar, utbildar gränspoliser och patrullerar Turkiets och Afrikas kuster: 2009 hade Frontex en budget på 80 miljoner euro, dubbelt så mycket som två år tidigare och 2011 hade budgeten höjts till 86 miljoner. Sammanlagt beräknas EU:s gemensamma yttre gränskontroll under 2013 kosta 1 820 miljoner euro.

 

Apartheid knäsätts i Europa.

Årligen samlas det vid gränserna in mängder av uppgifter, fingeravtryck och annat som sedan lagras i 14 år, bland annat i EU:s databas Eurodac. (2)

Vid flyktingförvaret i svenska Märsta handlar det mesta av arbetet om att öka antalet utvisningar samt att se till att de följs av minsta möjliga motstånd.

Systemet liknar i allt högre grad en global apartheid, enligt Sydafrikas förra president Thabo Mbeki. Han menar att världens ekonomiska rikedomar och naturresurser blivit så ojämnlikt fördelade över planeten att det liknar den systematiska rasdiskrimineringen i det gamla Sydafrika.

I Björn Hedbergs bok Fortets murar lär vi känna detta Europa genom ett grodperspektiv, främst genom vittnenas berättelser. Men även genom intervjuer med gränspoliser, socialtjänstemän och andra väktare. Det är en mycket stark läsning.

Den kritik som från vissa håll har anförts, att ingen kvinna intervjuas i boken, träffar dåligt. Just denna del av övervaskningsindustrin vilar nämligen på det slags katt-och-råtta-lek som främst män sysslar med. Därmed inte sagt att inte feminister deltar i boken med perspektiv, exempelvis Wendy Brown refereras.

Rasism befrämjas återigen.

Den riktigt intressanta diskussion som boken lyfter fram är hur kontrollindustrin frodas och växer, och hur detta påverkar vår mäniskosyn, som ständigt blir allt mindre demokratisk. I alla europeiska länder finns det i dag högerextrema främlingsfientliga partier i parlamenten.

För närvarande är Sverigedemokraterna enligt flera opinionsmätningar Sveriges tredje största parti. I en partiledardebatt nyligen ställdes frågan “Hur mycket invandrare tål Sverige?” Någon påpekade att frågan implicerade svaret, liksom frågan “slår du fortfarande din hustru?” I tidskriften Arena konstaterade Marcus Priftis att Sverigedemokraternas “Jimmie Åkesson inte ens [behövde] delta i debatten för att vinna den. Agendas redaktion har redan avgjort den åt honom” Det är det senaste exemplet på hur rasismen håller på att bli rumsren.

Genom kontrollindustrins stora omsättning uppstår frågan: varför behövs detta skydd mot folk från Asien och Afrika? Tidigare var invandringen en lågt prioriterad fråga. Men murar och främlingsfientliga partier har tvingat upp den på dagordningen.

Kontrollindustrin håller också på att avregleras. Marknaden behöver expandera för att maximera de nya företagens profit. Det ligger alltså i aktörernas intresse att främlingsrädslan inom EU ökar, eftersom efterfrågan på övervakningsföretagen då blir större. På så vis förutsätter den liberala ekonomin rasismen, som liberala medier påstår sig vara emot. Boken Fortets murar klarlägger konsekvenserna.

Ny tid (Helsingfors) 14 januari 2013. Redigering och noter Per-Erik Wentus.

Noter

(1) Frontex är en förkortning av det franska 'frontière extérieuras', formellt på svenska heter organet 'Europeiska byrån för förvaltning av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemstaters yttre gränser'. Frontex påbörjade sin verksamhet 2005 och har sitt säte i Warszawa. Chef är Ilkka Laitinen. Huvudansvarig i EU kommisionen är den svenska folkpartisten Cecilia Malmström.

(2) Eurodac är en databas, som insamlar fingeravtryck på alla som söker asyl i EU, Island, Norge och Schweiz. Syftet är att kunna tillämpa Dublinförordningen, att den asylsökande återsänds till det land där han/hon först begärde asyl. Eurodac har verkat sen 2000.