Krig är fred och fred är krig.

Gore Vidal hade svårigheter att få sin bok publicerad i USA. Nu är Vidal inte vem som helst. Han är en av de stora amerikanska författarna.

Gore Vidal. Perpetual War for Perpetual Peace. How We Got To Be So Hated - Causes Of Conflict In The Last Empire. New York: Thunder’s Mouth Press/ Nation Books, 2002. -160 sid. Hft.

- Evigt krig för evig fred. (del 1 i boken, sid 7-122). Stockholm: Ordfront: 2004, -264 sid. Inb.

Vad var då så kontroversiellt, att storförlagen vände honom ryggen? Svaret är enkelt. Gore Vidal inte bara kallar USA en polisstat, han belägger det också.

Statsterror

Attacken på World Trade Center skyskraporna i New York den 11 september 2001 möjliggjorde att lagen Patriotic Act antogs. Den ger presidenten, republikanen George W. Bush, och regeringen maktfullkomligheter som gravt inskränker rättssäkerheten och begränsar demokratin.

Men, säger Vidal, 11 september och Patriotic Act var inte början på den anti-demokratiska svallvåg som sköljer över USA. Det var president demokraten Bill Clintons anti-terrorlag och lagen om effektivt dödsstraff från 1996. Och de lagarna föddes inte pga nån terror från en islamskfundamentalistisk omvärld. Orsakerna var rent inhemska; massakern i Waco/Texas 1993 med 82 döda och bombningen i Oklahoma City 1995 då 168 dog.

Fast utvecklingen mot ett alltmer odemokratiskt USA, påpekar Vidal, kan ses redan på 1960-talet då ett par av de medborgerliga fri- och rättigheterna sattes ur spel, över Vietnamkrigets efterföljd på 1980-talet då den nu (ö)kända polisiära insatsstyrkan SWAT (Special Weapons and Tactics) upprättades, till idag då landets ledning och myndigheter - i namn av “War on Drugs” och “War on Terror” - bedriver en regelrätt statsterror.

“Militärt nödvändigt”

Några exempel bland tusenden. I Bridgeport/Connecticut stormade civilklädd polis, som inte identifierade sig, en jamaikansk butik; “Upp med händerna niggrer och rör er inte”. Hyllor tömdes och varor förstördes. I Garland/Texas bröt sig poliser in i sovrummet hos Kenneth Baulch och sköt honom i ryggen. Han ska ha hotat dem med en askkopp. I Everett/Washington sköts Robin Pratt i huvudet, med sin sexåriga dotter i sin famn, då hon inte snabbt nog lade sig raklång på golvet. Polisen “säkerställde brottsplatsen” med att sätta handfängsel på henne. Hon dog strax därefter, och visade det sig senare att hon var helt oskyldig.

Eller den allt vanligare åtgärden att misstänktas pengar och/eller egendom beslagtas och sällan återges. Sen 1980 har beslagtagandet fyrdubblats.

Varför polisen inklusive myndigheter, såsom folkhälso- ATF (Bureau of Alcohol, Tobacco and Firearms), säpo- FBI (Federal Bureau of Investigations) och skatte- IRS (Internal Revenue Service) har gått och går fria ur dessa “incidenter”, är för att de varit “militärt nödvändiga”. Det är förklarningen.

Och “militärt nödvändigt” - ett begrepp som härletts ur den amerikanska författningens artikel 1 paragraf 9 - har blivit alltmera brukbart allteftersom medborgerliga fri- och rättigheter har inskränkts eller upphävts.

Vidal lyfter fram Clintons anti-terror lag som upphävde Posse Comitatus lagen från 1878, som förbjöd användandet av militär mot civila. Men värst av allt, säger han, är just hur “militärt nödvändigt” har desavuerat de medborgerliga fri- och rättigheternas grundprincip habeas corpus.

Vem bestämmer

Habeas corpus rötter finns i den engelska sedvanerätten, i frihetsbrevet Magna Carta (1215) och införlivades (1787) i den amerikanska författningen. Även om habeas corpus konkret säger att ingen får hållas fängslad mer än 24 timmar utan att offentligen anklagas, har den fått en mycket vidare betydelse.

“Rätten att besluta över sin egen kropp” har setts som grundvalen för att det är den frie medborgaren - inte staten - som är den yttersta makthavaren. Fri- och rättigheterna regleras främst i de tio första författningstilläggen. Det är i dessa Bill of Rights (1791) som individens - habeas corpus - rätt definieras. (Rätten att bära vapen, till exempel, är ett av dem). Habeas corpus är kärnan i amerikanskt rättstänkande, och i amerikanernas demokratiuppfattning - “civil society”. Det är denna uppfattning som nu krackelerar.

Vidal säger att president Clintons försvar för anti-terrorlagen  “Vi ska inte hänga upp oss på vår önskan att skydda den vanlige amerikanens rättigheter” och “Många människor säger att det finns för mycket personlig frihet. När den personliga friheten missbrukas måste det göras något för att begränsa den” är som diktatorers bortförklarningar.

Och för att Patriotic Act (som innebär att regering och myndigheter kan ...bugga din dator, telefon, hem ...klassa varje protest mot regeringspolitiken som terrorism ...hålla dig fängslad, oanklagad och utan rättsskydd, på obegränsad tid) ska behålla sin legitimitet, måste krigsretoriken  - “det kommer att bli ett långt krig” -  hållas igång. Liksom de återkommande terrorhoten, som underrättelseorganisationen CIA säger sig ha upptäckt. Endast så kan undantaget rättfärdigas i författningens artikel 1 paragraf 9; “Rätten att påkalla habeas-corpus-brev må ej sättas ur kraft, såframt ej fall av uppror eller yttre anfall allmän säkerhet det kräver”.

Skatter, skatter....

Gore Vidals bok, som är en samling tidigare publicerade artiklar, är mycket amerikansk. Det är dess styrka.

Med fakta; om FBI:s massaker på 82 oskyldiga i Waco/Texas som blev mycket traumatiskt för amerikanerna; om bakgrunden till jordbrukarsonen Timothy McVeigh som sprängde myndighetsbyggnaden i Oklahoma City; om den allt snävare ägarkoncentrationen som gör den fria marknaden och konkurrensen till en illusion; om hur politikerna i senaten och kongressen nästintill enbart sysselsätter sig med skattefrågor, 1999 kom 10,1 procent av USA:s skatteinkomster från företagen mot 25 procent 1950; om att arbetare som övervakas elektroniskt har stigit från 8 miljoner 1990 till 30 miljoner 1996; om att hälften av domarna i högsta domstolen tillhör det religiöst halvfascistiska Opus Dei... underbygger Vidal sin skildrings trovärdighet av hur USA har utvecklats till en polisstat.

Och han erbjuder en lista med 200 militära operationer ...Laser Strike, Blast Furnace, Operation Pocket Money... världen över, då USA agerat världspolis. Oftast med att slå till först.

Vidal är en oförsonlig försvarare av habeas corpus principen och den amerikanska frihetsuppfattningen. Men i hans argumentation över deras öde framkommer också deras tillkortakommanden. Den starka ideologiska uppdelningen i ‘stat’ och ‘civilt samhälle’ i USA har uppenbarligen även medverkat till att arbetarrörelsen - vars målsättningar alltid är sociala - aldrig har svingat sig upp på den parlamentariska arenan. Politiken har behärskats av det amerikanska samhällets topp - företagsvärlden. Idag ser vi resultatet.

P.S. En envis humanist

Gore Vidal (*1925 West Point) är USAs mest kända essäist och han anses som en av de skarpsinnigaste. En första samlingsvolym var Reflection Upon a Sinking Ship (1969). De senaste är The Last Empire (2001) och Dreaming War: Blood for Oil and the Cheney-Bush Junta (2003), som ingår i den svenska utgåvan Evigt krig för evig fred  (2004) 

Vidal skriver även romaner. De mest kända är Williwaw (1946) som fortfarande trycks, genombrottsromanen The City and the Pillar (1948), Messiah (1954) som är ett angrepp på religion, bestsellern Julian (1964) (sv. övrs. Julianus  1966) och Live from Golgatha (1992).

Han har också skrivit deckare under pseudonymen Edgar Box, (sv. övrs. Mord i femte positionen  1955) och flera teaterpjäser och filmscenarion.

Per-Erik Wentus

Internationalen. (Stockholm) nr 44/2003.