Mohammad VI - el Maghreb al Aqsas sista kung?

Journalisten Jean-Pierre Tuquoi, som är specialist på Marocko, har för sin bok om kungahuset intervjuat en rad bemärkta personer. Det är folk ur hovet, tidigare ministrar,  höga ämbetsmän, etc. Fast alla har velat förbli anonyma, vilket inte är förvånande då det aldrig behövts mycket för att hamna i onåd och försvinna i Marocko.

Jean-Pierre Tuquoi. Le dernier roi. Crépuscule d’une dynastie. Paris: Grasset, 2001. -317 s. Hft.

Piskrapp

För att förstå den nya och mystiske kungen Mohammad VI måste vi, säger Tuquoi, titta på den värld han växte upp i. Tuquoi tar oss med till den tidigare kungen Hassan II:s (*1929. kung 1961-99) tjugotal palats i Tanger, Agadir, Marrakech, Ifrane, Casablanca osv. Palatset i huvudstaden Rabat är en stad i staden med eget sjukhus med utländska specialister, skola för kungabarnen, slakthus, bageri, stuteri för kungens arabiska fullblod, simbassänger, tennisbanor, en 18-håls golfbana, en stor skog, villor för prinsarna och prinsessorna och ett fängelse. Palatsen är fyllda av rikedomar. I en kammare finns en samling guldklockor, i ett annat elfenbensniden, i ett tredje diamanter, lyxbilar osv. Och inte att förglömma kungens harem.

Det var i denna medeltidsfeodala värld som kronprinsen växte upp. Till vilket även hörde falaka. Det är 10 till 30 piskrapp som kungabarnen fick om de inte uppförde sig. Kronprinsen lärdes aldrig upp i statskonst av sin fader. Han fick leva sitt eget jetsetliv i de schweitsiska alperna eller i Paris och Roms nattliv.

När Mohammad VI besteg tronen 1999 utbröt vad som kallades “den marockanska våren”, “perestrojkan i Marocko”. Det var inte bara marockanska tidningar utan även internationell press som skrev om “den demokratiska kungen”, “de fattigas konung” och den nya tid som randades.

Köps upp

Den mäktige och avskydde inrikesministern Driss Basri fick gå. Husarresten för den islamistiska fundamentalisten schejk Yassine upphävdes. Den tidigare oppositionsledaren Ben Barkas familj inbjöds att återvända och den främste dissidenten kommunisten Abraham Serfaty flyttade tillbaka och fick en hög post. Men i verkligheten fortsatte regeringen, under socialdemokraten Abderrahmane Youssoufi, på samma sätt som under fadern Hassan II. Kungen styrde och regeringen utförde besluten.

Idag, ett par år efter trontillträdet, talar ingen längre om “den marockanska våren”. Tidningar förbjuds åter. Journalister trakasseras och/eller arresteras. I december 2000 angrep polisen en grupp människorättsaktivister. 36 av dem släpades inför domstol och sattes i fängelse för månader. I Västsahara, som Marocko ockuperar, har myndigheterna och armén ökat förtrycket. Hundratals västsaharaner har fängslats och torterats.

“De fattigas konung” har inte heller genomdrivit några ekonomiska eller sociala reformer. Fortfarande kan bara varannan läsa och 6-10 miljoner av landets 30 miljoner innevånare lever under fattigdomsgränsen på 1 dollar om dagen.

Marocko köps istället upp av globala storföretag. Efter att Maroc Télécom privatiserades köptes det för 21 miljarder kronor av det franska multibolaget Vivendi. En rad vinstgivande företag har sålts till främst franska företag. AXA köpte försäkringsbolaget Compagnie africaine d’assurences, livsmedelsgiganten Danone köpte landets största kex- och småkaksfabrik, Auchan tog över en stor varuhuskedja och Accor tog över juvelerna bland Marockos hotell, Mamounia i Marrakech och Jamaï i Fez.  

Kuppförsök

Muhammad VI lever allt mera överdådigt i ett allt fattigare land. I mars 2001, till exempel, firade han den traditionella islamistiska offerfesten “aïd-el-kebir” till en kostnad av 675 000 kronor plus samma summa för att flyga in läckerheter från Frankrike. Kungen får 27,3 miljoner kronor per år i underhåll plus 319 miljoner kronor för resor, fester och mottagningar. Palatsens skötsel och kungens rådgivare kostar per år 1,37 miljarder kronor, vilket är lika mycket som i statsbudgeten anslås åt bostads-, miljö-, stadsplanering-, arbetsmarknads-, ungdom & sport- och kulturdepartementen tillsammans. 

Det har gått rykten att prins Moulay Hicham tillsammans med några generaler skulle ha planerat ett kuppförsök. Hur som helst, prinsen åkte till USA för gott i januari 2002. Men ett är säkert, att sen Muhammad blev kung har allt fler generaler allt oftare framträtt på den politiska scenen. Det är inte otroligt säger Tuquoi, att om det inte sker reformer i Marocko, kommer generalerna att ta över Kungadömet hotas även av de religiösa fundamentalisterna som lär ha omkring 30 procent av befolkningen på sin sida. Jean-Pierre Tuquoi säger att han inte förvånades om Muhammad VI visade sig bli den sista kungen av el-Mahreb al Aqsa.

Wim De Neuter

Översättning Per-Erik Wentus. Tidigare publicerad i Uitpers (Bryssel) 2002.